Norrländska Korrespondenten – 11 januari 1873, sida 2

skall detta heta? Vet ni inte att jag är excellensen grefve Horn? — VUVdåers excellens, svarade presten, utan hetta, men också utan kryperi, oli eders excellens har någonting att unmärka emot mig i tjenstevåg, så torde eders excellens vända sig till Domkapitlet i Upsala, under hvilket allena jag lyder.? — Du är en dugtig pojke, Öman, sade excellensen, som endast velat profra honom, Uan slog honom till och med muntert på axeln, liksom han velat dubba honom till sin vän och tillade ; jag tycker om dig, kom och ät middag hos mig i dag. Ä Och alltsedan dess är Oman som barn i huset hos excellensen, och när han gifte sig, fick han en ny fullständig klädning af sin gynnare.) — Sej du Jan, fartsatte unga grefve Hjalmar, om du varit i Ömans ställe, så hade du af idel höflighet och ödmjukhet väntat på excellensen med predikan ända till kvällen, om han ej råkat komma. Du hade gjort messfall och mistat tjensten, det är tvärsäkert. — Hvad hör nu den der historien hit ?? — ?Jo, den bevisar att ercellensen tycker om dugtiga pojkar, och att vi kunna utan fruktan uppsöka honom i Stockholm; kors för tusan, vi äro ju gamla bekanta med honom och ha ätit frukost vid hans bord.? — iInte törs jag! sade Jan och skujvade sig på bondvis för att ådagalägga omöjligheten. ) Denna anekdot är historisk, fastän tretto år yngre.