Norrländska Korrespondenten – 11 januari 1873, sida 2

Ett år hade förflutit sedan händelserna i det föregående. Jan Abrahamsson hade ändteligen, sedan Erkebiskopen blifvit upplyst af de välvilliga Consistorium om hans fromma lynne och ytterliga ödmjukhet, sjelf låtit kalla honom till examen, hvilken han med heder tagit, och var nu vigd till prest. Grefve Hjalmar hade utgifvit en juridisk afhandling, hvilket den tiden gälde lika med hofrättsexamen, och berättigade honom till inträde i hof-rätten. Jan var nu sålunda färdig att taga hand om själars välfärd och Hjalmar att försöka sig med rättvisans skipande i landet. — ?Nu, sade Hjalmar, skola vi följas åt till den der hederliga excellensen, som bjöd oss på frukost, fastän du ingentiny åt: men det var icke hans skull, utan din välsignade höflighets. Vi skola gå till Stockholm och uppsöka den förnäma herrn och utbeja oss hans protektion. Jag kan måhända bli hans handsekreterare så länge, och du kan få någon bra prestsyssla, IJ nog må väl han ha något kyrkopatronat, som for med fyra lakejer och åt kyckling i gröngräset. Vller hur tror du Jan? — VIute passar det sig utt gå till en excellens för mig, det vet jag.