Norrländska Korrespondenten – 9 januari 1873, sida 3

Med Lincolns död började en ny sida af Grants lif, om hwilken wi skola uttala oss i största korthet, alldenstund det rör förhallanden, hwilka ligga war tid ja nära. Ha wi förut skildrat krigaren, få låt oss kasta en blick på menniskan och borgaren Grant. General Grants autografier äro nästan fparsammare än hans ord, och han kunde mycket wäl begagna den gamla devisen: facere, tacere (handla och tia). Man har dock af Honom ett bref, fom är både karaktäristiskt och i hög grad hedrande. Same ma dag han fit underrättelse om, att senaten och presidenten tilldelat honom generallöjtnants titel, skref han till Sherman: För alt hwad jag är, har jag att tacka mina soldater, mina officerare och framför alt dig och Macpherjon. Lincolns död bragte Grant i en mycket wansklig ställning. Såsom avmens afhällne och allsmättige chef — gent emot vicepresidenten Andrem Fohnson, sydstatomannen, fom än ropade sitt me öfver de besegrade, än motsatte fig alla goda borgares försök till unionens ateruprättande och sökte ftälla fig wäl med födern för att bli wald till president, un: der det att han af fenaten hotades med juspenfion — blef Grant nödsakad att åtfölja ftorprataren Johnson på hans rundresa genom landet. Det war tre obehagliga år, under hwilka den store fri garen dock wisade fig säsom en politiker med myc ken takt, foglig men fast, utan att göra sig till partiman hwarken för presidenten eller kongressen och ständigt förswarande armen oc häfdande uni onens sak. Sppet protesterade han mot prefidentens förslag att sända honom till Mexiko och fram för allt mot den outtröttlige krigsministern Stantons och den tappre Sheridans obilliga och opopulära afsättning. Alla dessa Grants stora egenskaper måste natur ligtwis göra honom bemärkt sasom lämplig fondidat wid ett nytt presidentwal, oh då han 1868 enhälligt blef wald på ett möte i Chikago, swarade han med dessa fa, men betydelsefulla ord: Jag mill försöka att ärligt halla lagarne och wara par: fam. Och låt of en gång få fred! I mars 18697 flyttade f. d. garfwaren från Galena in i 4hwita hujet och aflade der fin ed på samma bibel, fom en gång George Washington. Presidenten Grant har ingen gång glömt sina löften om fred, ärlighet och sparsamhet. Han har uprätthållit fred med Spanien oc wägrat att bemäktiga sig ön Kuba, denna besittning, fom få länge warit eftertraktad af Amerika och få illa behandlad af Spanien. Han har med Fraft arbetat på uni onens återuprättande och oförskräckt förswarat de forna slafwarne, hwilka för framtiden äro likstälda med öfriga medborgare. Han har welat, att ftatens skuld skulle betalas, och förklarat, att fambhället, liffom hwarje ärlig, enskild man, är skyldigt att icke swika sina förbindelser. Blott fem är äro förgångna sedan det största borgerliga krig hiftorien känner har uphört. Armen är uplöst: bortat en million soldater ha utan owäsen och förwirring wändt tillbaka till sina hem för att atertaga sina fredliga yrken. Af skulden är redan mer än hälften betald. Produktionen, till oc med bomullsodlingen, har nått samma höjd fom under aren före kriget. Konstitutionen åtlydes och slafweriets skamflack är utplanad derutur. Men, fastän mwapnen nedlagts, äro dock ej alla hjertan öfwerwunna. Förderf och Död efterlemna hat, och likwäl har unionens pånyttfödelse gått raskare, än man funnat hoppas efter ett få stort, längwarigt och förödande frig. Grant är ide mera än 48 år gammal. Han är liten till wärten, har ett ansigte, fom uttrycker mod och beslutsamhet, och klara bla ögon. Hans drägt är enkel fom en soldats. Han är altid tyjtläten, talar blott, när han har något att säga, och hatar alla ceremonier. Under tio år har han ådagalagt en owanlig kraft, kallblodighet och ftorartad beräknande förmåga samt wisat sig tapper i motgången, ädelmodig i medgången. Till dessa krigarens dygder har han lagt anspråkslöshet och upriftighet: man känner att ett warmt hjerta flappar under detta stela yttre. Man har warit ifrig att skaffa honom ett slägtregister. Han förklarar sjelf, att han icke har någon rätt att räkna sig till den gamla skotska slägten; men det är wisst, att denna slägts walspråk passar utmärkt wäl för honom: Stand fast, stand firm, stand sure! Trån utsander