När Jerker kände sig stärkt och plågad, steg han upp, tackade far och mor med en handtryckning. Om man i Upland ger en bonde en enda smörgås, så tager han alla i hand, hvilka finnas i rummet, och tackar. Det hör till höfligheten på landet. Derefter sade Jerker-Tolfman: — Jag är i dag boneman 17 — ?Jaså! svarade Olof Nilsson, sitt då igen, och tag bönemons-supen. Jerker satte sig igen, och gjorde som far sade. Mor stod vid dörren med hopknäppta händer. Jerker sade slutligen: — Grannasfar i byn här, Abraham Carlsson, har iskickat mig att begåra jeran dotra Anna Maja, till hustru åt Jan, son hans. Han hafver hört att J viljen hafva en drång åt året, och om J viljen hafva Jan till dräng och ?hem-måg, så vill Jan blifva det. Stor-Ollo strök sig om hakan, rynkte ikop ögonbrynen och svarade ingenting på en half tinma. Jerker tolfman väntade lugnt på svar. Mor birjade att darra. Dörren till storstugan stod pi glänt; Anna Maja tittade genom springan fostulet. i Nu är att säga, det Jan och Anna Maja uppvuxet tillsammans i byn, och höllo af hvarandra som syskon. Dem emellan hade dock aldrig varit något tal om giftermål, ty sådant brukas icke mellan anständiga bondebarn, förrän far sagt sitt ord, och gifvit lof. Men Anna Maja hade ett stycke hjerta, hon