————————— —— rvuÄ?— — gå i de välbärdiges stånd. Dessa äro egentlige odalmän. Lill detta slag hörde Jerker Tolfman, som varit riksdagsman sjelf, och hvars förfäder, så långt mun kunde minnas det, alltid deltagit i riksmötena. Till detta slag måste de flesta af de nuvarande bonderiksdagsmännerna höra. Det andra slaget äro dels sådana, som innehafva små hemman, dels de, som genom omtanka, ofta nog utbildad till sträng egennytta, förvärfvadt sig större egendom. Dessa härstamma möjligtvis från de gamla odalmännens trälar, som blifvit frigjorda, och fått frälsegårdar på arrende. Lill detta slag hörde Olof Nilsson. Visserligen har, under tidernas lopp, uppblandning skett genom giftermål emellan trälarnas och odalmännens ättlingar, men i allmänhet vet man, att de rika och sjelfegande bönderna aldrig gifva sitt bifall till barnens giftermål med frälsebönders eller fattiga hemmansbrukares barn. Sedan Olof Nilsson och Jerker Tolfman språkat hit och dit om väder och vind, och om huru snål presten var, som ville hafva — sin rätt, började gubbarna att taga för sig af den uppdukade aftonvarden. Jerker Tolfman lät bjuda sig tre gånger innan han tog något för sig, och sade för hvarje gång; mån tro det skall gå an.? Men Stor-Olle afslog alla hans invändningar med ett bestämdt: si, så! Då först tog tolfmannen för sig. Uti inga samkväm är så mycket ?krus? som ibland bönder.