Foljande dag sågo Hjalmar ock Jan hvarandra på afstånd. Båda skuro säd, och arbetade som män. III. Den stora grödan i Tuna var ändteligen inberhad. Stor-Olles lador voro öfverfulla, och han hade måst stacka mycken säd, af brist på rum. Det var söndags eftermiddag. Tjenstefolket sträckte sig i storstugan uti sina )tallar, det vill säga sängar med flera våningar ofranpå hvarandra. Ett par pigor lågo i spiseln. Sådant är vanligen söndagsnöjet bland bondfolket; när icke duns pågår. I kammaren innanföre satt Stor-Olle och ransakade sina reverser. Ty om hösten skola alla fordringar för under året utborgad säd indrifvas. Vanliga räntan är fyra kappar på tunnan, lånetiden må vara hur kort som helst. Samma ränta tages äfven i Sockenmagasinerna. Det gör något mera än tolf procent, minst räknadt. Frocenteriet drifves vida längre på landet än någonsin i Stockholm Stor-Olle såg grym ut: det var i förskott på, lur han tänkte blifva emot dem som icke genast betalte. Hustrun satt inkrupen i en vrå. och läste i en psalmbok. Någon bibel fanns icke i huset. Nu förtiden finnas väl biblar på flera ställen än fordom hos bondfolket i Upland, sedan Bibelsällskapet så ådelniodigt utdelat sådana Men det är dock mest hos de fattiga. Hos