Blommans Blomma. En faumilje-hkemlighet af KIELLMAN-GÖRANSON. (Forts, från n:r 3) När Jan inträdde i sin fars stuga, sade han: — God afton! Fadren och yngre brodern sutto till bords och åto ärtvälling. Modren stod höfviskt vid spiseln. — God afton! ljöd det entoniga och kulla svaret från alla tre. Upplandsbönderna bestå vantigtvis icke sina barn någon hjertlighet i formen, den ligger dock kanhända inom dem. Jan satte sig tigande vid bordet, att äta ur det gemensamma ärtvållingsfatet; modren gaf honom tigande en träsked. Han fick nu nöja sig med årtodllingen, sedan han af ödmjukhet försakat excellensens kyckling och vin. Ett annat emottagande rönte unga Hjalmar hos de sina. Den fattiga adeln i Horns by lefde som en enda familj. Om de voro fattiga på gods, så voro de desto rikare på kärlek. Eet mångstänunigt välkommen hälsade honom genast vid grinden, ty man hade sett honom på afstdnd och skyndat honom till möte mangrannt. Hans ädla moder omfamnade honom under tårar och sade; du gör mig lyckligare för hvarje yåny jag återser dig.? Och Gubben IIOrH slog honom kraftigt i handen och sade: bra, min gosse, att du kom, Jag väntade diy säkert