Norrländska Korrespondenten – 7 januari 1873, sida 3

När Hjalmar gjort sitt bästa med hnatsäcken, gjorde han på ercellensens befallning reda för sina omständigheter; berättade han under förliden rårtermin tagit studentexamen, samt fått riddarhusstipendium. Men han berättade icke att han delt med sig hälften deraf åt Jan Abrahamsson, som inga medel hade. Vidare att han likasom Jan Abrahamsson haft hvar sin kondition i Upsala under mellantärminen, men att de nu vände hemåt för att hjelpa till vid skörden och äta krusbär. Det roade excellensen mycket att den unga grefven så okonstladt omtalade huru han, enligt vana, äfven i år skulle skära råg, och tröska, till dess terminen började, ihop med gamla Horn, svilken Hjalmar ansåg som sin far, emedan Horn dragit försorg om både honom och hans mor 2 många år. Ercellensen antecknade dervid något i sin plånbok, sig till minnen. Vidare skildrade Hjalmar med fördelaktiga färger gubben Horns karaktär, och slutligen äfven sin tyste foljeslagares, Jan Abrahamsson den hotliges öden. — Jan, sade han, är son till en fattig bonde i Tuna, hvilken har blott en åttondedel; så länge den andra brodern, hvilken är fem år yngre än han, icke var arbetsför, hade Jan tjenat sin far som dräng, men hela tiden haft mycken lust att läsa sig till prest. Han beslöt redan vid femton års ålder att gå till Upsala, och söka sig in i skolan, men brodern var då blott tio år. Forst när brodern blef femton, kunde han, och måste lemna hemmet, ty det förmådde ej föda flera än två arbet-re. Emellertid hade han om nätterna vid skenet af en