Norrländska Korrespondenten – 4 januari 1873, sida 3

jan war jesuiternas ögonmärke närmast riktadt på tyska biskoparne, fom gjort dem få mycket motftånd 00 ännu i början Ki 1870 syntes wilja med lif och själ kämpa mot påfliga ofelbarheten. Dere mot fäste jesuiterna ganska liten wigt wid de franske biskoparnes motstand, fom de wiste fig lätt funna besegra. Med de tyske biskoparnes war det an: norledes; desses togo de i allwarligt öfwerwägande. Deras inflytande fiulle få mycket fom möjligt minskas genom deras fåderneslands förswagande, och medlet till ett sädant förswagande war kriget. Detta krig hade ännu en annan fördel i jefuiters nas ögon. De trodde, att Frankrike skulle segra, och då de Frankrike ide fögo annat än påfiedömets äldsta dotter, inbillade de fig, att Tyfflands nederlag, Frankrikes seger romerska fatolis cismens seger det will säga watikanska kyrkomötets och deras egen. Alt detta war fullkomligt kombineradt och måste utfalla till deras förmån. Till oc med den oms ständighet, att upmärtsamheten drogs från fyrfomötet till friget, måste tjena deras intressen, ty detta främjade lifgiltigheten på religiöja området Odså gjorde de alt möjligt att framsfjuta fejfarinnan i krigsförklaringens intresse. Preussens seger öfwer Österrike wid Sadowa war för jefuis terna sjelfwa ett hårdare flag än för napoleonska huset; fördenskull förstodo de intala kejsarinnan, att man mäste godtgöra Sadowa och återställa det gamla jesuitiska Ösierrike med dess förra kons kordat. Åro fördenskull jesuiterna nu utwisade ur Tyskland, så äro de endast straffade genom det hwarmed de syndat. Ett ytligt omdöme må denna utwisning endast se egensinne och grällyfte nad hos Vismark, men wi äro öfwertygade, att hon är en handling af Guds rättfärdighet, och wi beklaga, att Frankrike, som jesuiterna gjort så mycket ondt, icke wet som Tyskland skaffa sig rätt. Men wi hoppas, att jesuiternas utwisning der ene dast är upskjuten och att regeringen slutligen skall rätta sin hällning efter det uplysta och frisinnade flertalets i Frankrike önskningar. Wisst är, att jesuiternas planer, ehuru korssade, ide äro öfwergifna. De äro i närwarande stund det egentliga krigspartiet i Europa. Dessa stämplingar utgå på att åstadkomma ett stort förbund mot Tyskland, fom håller proteftans tismens fana uppe och tillika är härden för den mot pafwedömet riktade gammalkatolska rörelsen, samt ide mindre mot Italien, hwars folk, resande jig ur den domning och förnedring, bwari prefis wälde och småfurstewålde höllo det, gjort Rom till fig hufwudstad, förkunnat frihet för alla kyrkoläror och tillåtit protestanter att bygga kyrkor och grund: lägga skolor i pafswens förra hufwudstad. I jefur iternas plan ingår tydligen, att ett monarkiskt pres sterligt wälde skall uprättas i Frankrike, fom med wåld undertrycker de frisinnade meningarna i detta land, samt i förbund med Ryssland, Österrike och det jesuitwänliga partiet i Sydtyskland och wid Rhen störtar fig öfwer det protestantiska Nordtyffs land. England, den andra protestantiska ftormace ten, skall hållas i schack af Irland, der den påfs wiska fanatismen stär högre än nånsin, och fan man dertill reta Skandinavien mot Tyskland och sålunda få proteftantismens oc follsrihetens fans bärare att ömsesidigt slagta hwarandra, blir ffådespelet än upbygligare oh päfwedömets seger är mer lättköpt. Amerika. Söndagen efter Horace Greelys död höllos från predikstolarne i nästan alla Ames rikas kyrkor sorgetal öfwer den aflidne. Prestmän af alla bekännelsar oc politiska öfwertygelser frams höllo till efterliknande den aldrig hwilande hjelp: samhet Greely wisade de fattige och förtryckte, för hwilka han mången gång måste upträda gent emot ett helt samhälles likgiltighet eller hån. — Äfwen Jndependance belges bresskrifware i Newyork anz märker såsom något psykologiskt märkwärdigt, att samme män, fom under presidentstriden nedfmwärs tade Greelys karakter, hade knappt fått underrättelsen om hans död, förr än de öppet bekände sig hafwa syndat mot en ädel man och skyndade att uttala fina werkliga tankar om honom inför offentligheten. Samme korrespondent meddelar ett bref, fom Greely skref till en wän några månader före fin död. Det heter deri bland annat: Jag bar tillbragt hela mitt lif med att begå hwad werlden kallar wanwettigt opolitiska handlingar. Detta omdöme will jag ej bestrida, ty jag har aldrig sagt annat än hwad jag trodde wara rätt. Dör jag före malet eller blir jag slagen, få war god och förklara i mitt namn, att jag ide ångrar att jag trotsat allmänna meningen, när jag trodde, att hon bedrog fig, ehuru jag wisste, att hon är utan medlidande. Charad. Jchn Bengtsson, min granne, till jul hade fått Eti siyde mitt Heta, få uodt och få grått, Det mille han gömma, i listan det lade, Johnu, akta det wäl för mitt andra! jag fade; S(h, har ingen fara! han swarte igen, , : INA Inna FSDt till A ..