Norrländska Korrespondenten – 31 december 1873, sida 2

anförande, komminister Westerlund med wårma yts trade sig i ett sakrikt anförande om en folkhögskola, sasom af behofwet högeligen pakallad; ty mi behöfwa, fade tal., Äljus, mera ljus, ja ett haf af ljus. Med honom instämde Per Mattsson, Unander, Anders Jjakfon, faktor Backlund med flere; hwarz efter antogs en likalydande resolution fom den här ofwan återgifna Till fomiterade utsågos för Liden: hrr pastor Westerlund, kyrkowärden Anders Tsakson, Per Matsfon i Boda oc) till suppleant hr jägmältare Delström samt för Holm: inspektor Ponten, nämnde man Olof Swensson i Wife, Matts Jonsson i Öftbyn och till suppleant: pastor Norborg. För öfrigt fattades liknande beslut fom i Timrå, om gemensamt fammanträde i Sundswall, hwartill d:r Wikström eger att falla. Wid båda dessa möten utsågs till sekreterare redaktör Struve, som äfwen å båda ställena på upmaning ytrade sig i fragan. Wi skola på nyåret lemna ett utförligare referat öfwer diskussionerna. Folkmöte är af d:r OL Wikström utlyst för Såttna och Selangers socknar till nästa söndag, den 5 jan. 1873. Barnfest. I enlighet med föregående år anz stäldes af sällskapet W—6, å stadshusets stora fal, en barnfest sistl. lörfdag (Menlösa barns dag). Till denna enkla och wackra fest, som började klockan 5 på aftonen, woro inbjudna alla småbarnsskolornas och barnhemmets barn, tillsammans 119. Sedan barnen intagit kaffe spelade orkestern upp en mun ter polska, hwarwid de unga gästerna i en liflig och ringlande langdans swängde sig kring de med konfektyrer, blommor och ljus smakfullt prydda mät: diga julgranarne. Sednare på aftonen upträdde nagra maskerade figurer hwilka, sedan de bland barnen utdelat nummer till ett af ett par ordensmedlemmar fkänkt lotteri, beftående af letsaker, tyd tes synnerligen roa de små med sina upptåg och krumsprang. Sedan aftonen salunda hastigt förflutit under dans, musik och jubel, undfägnades barnen med julgröt, hwarefter julgranarne pluns drades på fina för de unga synnerligen mwäljmakande frukter. Slutligen utdelades till hwart och ett af de inbjudna barnen åtskilliga läroböcker, äfwensom en sparbanksbok med derå infatt I rdr rmt. Ordföranden upmanade härefter med några enkla, milda ord de unga till dygd, arbete och frarsamhet, hwarwid han föredrog följande verser: Åwad är det wäl för fröjd, of julen bringar Åå sina kalla, jnöbetäagta wingar? Det är en fridens kyss af religionen Som stälier kojans länk i bredd med thronen; Ten kyssen är af Jefud-barnet giimen ch denjör jukhögtidar är blifwen En barnens fest. Så mäl till stlottens stolta pelarsalar, Der allt om rikedom och storhet tutar, Som od till jatligdomens mörka koja, Ter omkring ipiselbarasan barnan stoja, Här julens rd med fina rika hå wor U:af wälsigne fe och glada gåvor Till barnens fröjd. Wi fom på lijwets stormar redan pröfwat ÖOch uti kanp mot dan wår surka öfwat; Wi le och fröjdas, då wi ie de wäda Som iubtande i juk-danien träda; Tå börjar minnet för wårt inre måla Med särger, iom of menlös ossuld stråla Wår barndons sröjd. De glada gäster som med muntra blickar För dagens fröjd fin tadsamhet oss slicar: Wi önska warmt att desia unga finnen från denna fest må samla några minnen, Som hiertat wärmer på den kalla särden, Tå de biand törnen träda ut i werlden Ur barnens krets. Ten wackra och för sällskapet W—6 hedrande festen afflutades med hön och affinnaandot af on