Norrländska Korrespondenten – 28 december 1872, sida 2

BPIVIILUI U TULGE-8HULL TULL JUL atcte JUL ronad tillrädlig ersättning samt ofta nog äfwen en ganska otillräcklig upmuntran. Wi antaga äfwen att det ej gerna fan wara öfwerensstämmande med br komminister Modins wilja, att denna insamling åt honom göres, samt att han, wäl wetande att hans ansträngningar i kyrkans tjenst tillräckligt ersättes af hans löneförmaner och utsigter till befordran, kall wägra att mottaga dessa gåfwor. Nitälskare för kyrkans yttre anseende. Samhällcts ckonomi. (En serie populära föreläsningar of prosessor James E. Thorold Rogers. Lswers. i sammandrag.) (Ur NP.) I. Brödet. Om du tager ett bröd i din hand och tänker efter, huru många menniskor måste arbeta, för att åästadkomma ett sådant bröd, skall du finna, att deras antal är mycket stort. De tre hufmudperfos nerna äro landtmannen, mjölnaren och bagaren. Men landtmannen anmwänder altid biträde både af menniskor och djur, för att bruka fin åfer, få fin säd och få grödan under tak; han begagnar redskap, fom äro tillwerkade af snickaren ch smeder, eller maskinfabrikanten, sedan man nu för tiden begynt anwända maskiner i åkerbruket. Smedens arbete, åter, kallar till wertsamhet dem, fom uppbringa järnmalmen ur grufworna, och widare andra att fortsätta arbetet, tills järnet blir i ordning att förbrukas, o. s. w. Mjölnaren kräfwer deras werksamhet, som täfla om att förje honom meb de bästa stenarne för fä dens förmalning; widare wäfwarens, fom tillmwertar duken för mjölets siktning. Kvarnen bar åftadkommits af ett annat flags arbetare, timmermans nen och muraren. Drifwes krarnen med matters kraft, erfordras särskild kunskap för att på båsta sätt tillgodogöra sig wattentillgängen; är det en wäderkvarn, tages wäfwaren i anspråk, hbwilfen tilwerkar duken, hwarmed winden skall fångas; ans wändes ångkraft, måste man anlita en ännu talrifare och kunnigare klass af arbetare. Bagaren, ändtligen, behöfwer flera biträden, För att funna utföra sitt warf. Tråget, hwari degen arbetas, tillwerkas af snickaren; tegelbruksarbetaren bereder den sten, hwaraf ugnen är bygd; är ugnen af järn, hafwa grufarbetarne lemnat råämnet, fom slutligen gifwits lämplig form af gjuteriarbetaren. För sjelfwa bafningen af brödet kräfwes olika slags arbetare, allt efter den metod, fom anwändes. Mä ger bagaren sitt bröd, innan han följer det, är det åter ett annat flags arbetare, fom förser Honom med wigterna, o. s. w. Af flera orsaker, som wi senare skola utweckla, är det ide möjligt att utföra alla dessa förrättningar utan tillhjelp af penningar. Och mynten tillwerkas af metaller, fom till största delen ups hemtas i aflägsna och ofruktbara trakter. Här öpnas således ett fält för arbete. Grufarbetaren måste förses med föda och andra förnödenbetsmaror, iom ofta tillföras honom sjöledes. Fartygens bygnad framkallar werksamhet hos en hel skara industriidkare. När guldet eller silfret är bragt till det land, fom behöfwer dessa metaller, få andra menniskor arbete med att reno, smälta och prägla dem till mynt. Wi hafwa nu nämnt några af de arbetare, fom tagas i anspräf för frambringandet af brödet, men wid sidan af dessa, fom mest arbeta med händer na, står en annan klass of män, hwilka mest arbeta med hufwudet, nämligen arbetsgifwarne, eller, som de ibland fallas, kapitalisterna. Dessa män ivsfeljätta fig med att leda andras arbete, ffaffa fig kännedom om förhållandena inom mwarumarts naden och bemöda fig att alltid wara försedda med de förnämfta nödwändighetswaror till så billigt pris som möjligt. Funnes ej perfoner, fom sysselsatte fig med handel, skulle wi sakna förde len af att jemnt och regelmessigt förses med Lifwets förnödenheter och bekvämligheter. Wilden är okunnig, eller rättare, han är mildderför att han är okunnig. Det skulle wara o, möjligt att bewara civilisationens förmoner, om ej hwarje följande generation blefwe uplyst af den föregåendes erfarenhet. Om ett samhälle beslutade att ide lemna barnen underwisning, skulle ett dylift samhälle mycket snart återfalla i de wildas tillständ. Folken äro civiliserade derföre att de ärft sina förfäders kunskaper jämte deras egendom. Några af dessa kunskaper meddelas af de duglige arbetarne, men för största parten har man att tacka skolläraren, som sålunda egnar det framtida samhället en wigtig tjenst.