Norrländska Korrespondenten – 12 december 1872, sida 2

sade för hans materiella fortkomst i verlden, mumlade han, bugande: Hm, mitt herrskap! Det är högst — hm — opassande, för att icke säga — hm! ... Min läkare i Stockholm, hm! — gymnastik . . 7. hjertlidande. hm! hm! Här afbröts vår lille akrobats osammanhängande försvarstal af en skrattsalfva, hvarpå talaren, mäkta förgrymmad, fattade rock och hatt samt rusade i brådskande fart till stranden och ned i en af båtarne. — När sällskapet efter en under gladaste sinnesstämoing intagen frukost anlände hem, hade sekter Makulin redan lemnat badorten och begifvit sig till hufvudstaden. Den gode sektern! När han hörde flickorna nämna handpromenader såsom ett medel att blifva stor, hade han med sin naiva uppfattning och sin lättrogenhet tagit deras skämt för kontant. Han resonnerade som så: Det kostar ju ingenting att experimentera. ÅlIissrathen jeet und jeest vielleicht gelungen, tänkte han med Goethe. Och utgången af hans sträjvanden att bli en stor man hafva vi sett. Men fastän löngt skild från skådeplatsen för dessa experimenter, som hade ett så snöpligt resultat, var min stackars väns lidande ännu icke fullkomnadt. Genast efter ankomsten till hufvudstaden beslöt han att med en bättre supå på Hasselbacken under de tjusange tonerna från Gungls orkester gifva såväl kropp som själ revanche för utståndna marter. Han går alltså med ångslup öfver tll Alkärret, men mötes på allmänna vägen af en liten Djurgärds-gamin, som skriker: Söta,