Norrländska Korrespondenten – 12 december 1872, sida 2

Här hviskade den elaka fröken A. till sin granne: Skulle sektern ha hjerta i förhållande till allt annat, så beklagar jag Emelie, som i så fall hade utsigt att få en nära på hjertlös man i Pn dag mot slutet af säsongen hade direktionen för nöjena arrangerat ett båtparti till en närbelägen holme, der man skulle dricka sitt elfva-kofe i det gröna. Vid affärden på morgonen saknades sektern, hvilken man förmodade vara upptagen af sin gymnastik. Badbetjeningen tillsades att underrätta honom, hvart sällskapet styrt kosan, samt bedja honom vara välkommen efter. Efter en angenäm färd öfver sjön antände vårt sällskap till den lilla holmen. Uet beslöts, att Faffefru kosten skulle uppdukas och förtäras på en å kolmens motsatta sida belägen och med täta hasselhäckar omgifven plan, hvarest funnos såväl bord som nödiga bänkar och grässofjor att sitta på. Några damer jemte ett par af herrurne begåfvo sig, medförande rekvisita till frukosten, i förväg till planen för att vidtaga arrangementer, och under tiden beslöts, att den öfriga delen af ungdomen skulle på stranden roa sig med krocketspel, ringkastning och andra idylliSka lekar. Man hade knappast kommit i gång med dessa tidsfördrif, förr än en af de unga damerna med andan i halsen och nästan kiknande af skratt kom springande mot stranden. Sedan hon något hemtat sig, hviskade hon i brådskande ton och ofta afbruten af skrattparozysmer: ?Skynden er, mitt herrskap, fån