Östersund, Jämtlants enda stad, bar ett vittorestt läge wid Storsiön, wid hwars närbelägna andra strand resa fia skyhöga, skogbewuxna klippor, som gifwa trakten ett wisst behag. Staren har cirka 1,800 inwanare ech eburu anläganingen bör: jace retan är 1795, bar den skridit föna framåt. Man fer detta bland annat af def månaa canfenliga bus med utftåenre, wanprydande trätrappor; och af gatorna, af bwilka ide an enda är stenlond, men fom siörre delen af åretiden få fin beläganing af de frusna exkrementerna från te fyrfotade dras: garne och andra fyrfotinaar, hwilka passera wägen. De förnämsta byanaderna äro — utom kyrkan, som rod ide är bättre än wåra wanliaa landsortåtyr: for — elementarlärowerksbyanaden, öfwer bwars ingåna man låfer orden: Sapientia Duce (Unter wishetens ledning) och årtalet NDCCCXLIX samt — cellfängelset, der man likwäl icke anbringat någon sentens men som här lämpligen kunde få en sadan uti tet nu aflaara kongl. walspråket: 7Land skall med lag byggas. Wattens och gasledning äro bär naturliatwis lyx; man dricker med god smak det mixtum pixtum kompositum, fom under årens lopp samlas i brunnarne af watten, is, snö och diverse andra ingredienser af misstänkt beskoffenhet — i år bafwa en mängd själlrattor eller lemlar ökat den manliga samlingen och flerestädes äftadkommit ven s. k. lemmelfebern — och beträffande uplysnin aen få består man fia en, summa en, föms nig oljelykta, bwilfen omsorasjullt indrages då månan, fom här synes mera än manligt missnöjd, pårätnas skola göra tjenst. Postkontoret är för fat: tiat att bestå fia med förstuga och forrefpondens terna få stå utanföre och på aatan expetiera fina forsåndelser, huru wäderleten än må wara. Tha