Norrländska Korrespondenten – 7 december 1872, sida 2

andlig mening; vare sig att hans pretentioner icke sträcka sw så högt, eller att han redan är öfvertygad om, det han, bland alla andra goda egenskaper, äfven är i besittning af en stor själ i en liten kropp. — Men lekamligen vill sektern — vore det möjligt — sätta, om icke precis en aln, så åtminstone några tum till sin längd. Förgäfves begagnar han högklackade stöflar med tjocka sulor. — Ja, för att nå sitt stora mål, är han nog förmäten attbokstafligen trampa religionens grundsanningar under fötterna. D. v. 8, han lägger i botten på sina skodon icke blott dr Martin Luthers lilla katekes, utan äfven sal. biskop Ol. Svebelii förklaring. Jag vill nu inte tala om, att äfven kortleken ofta får göra tjenst som förlängningsmedel. Allt detta gör visserligen hvad det kan, men är på långt när icke nog. I somras inträffade omständigheter, som kommo vännen Makulin att på ett dubbelt plågsamt sätt känna sin litenhet. Dels för att söka lindring i sitt hjertlidande — sektern har naturligtvis för stort hjerta? — dels ock för att se hvilken effekt hans manliga skönhet skulle göra på bondlollorna, beslöt vår sjelte att lägga sig vid en badort — hvilken, hör ej hit. Alltnog, han packade sin kappsäck under det han gnolade på baron Sparavinskys bekanta refräng i Pariserlif och ilade sedan per jernväg från hufvudstaden. Hvad var naturligare, än att han genast efter sin ankomst till distinationsorten associerade sig med säsongens lejon, kom riktigt upp i smöret, som man säger och blef till och med ledamot af direktionen för nöjenad. Onda tungor, som jemte så mycket