Norrländska Korrespondenten – 5 december 1872, sida 2

Samhhällets ekonomi. (En serie populära föreläsningar af professor James E. Thorold Rogers. Oswers. i sammandrag.) (Ur IM.) L Det wilda och det civiliserade lifwet. För århundranden setan förde befolfningen här och i anrre länter till största relen ett frinaftröfwante lif, jagande de wilta djuren, för att skaffa fia föra, eler betande fin beskap, der aräes fans till tennas näring. På den tiden war befoltnins gens antal högst ringa, men det oaftadt hade den möra nog att funna uppehålla lifwet. Det find ännu länder, der befoltningen lefwer på jamma fött, fom wåra förfäder lefte, och till lika ringa antal, som fordomtags i wårt land. Jnwånarne i såtana länder kallar man wiitar, medan de, fom lefwa i ett lant, fom wårt, tallas cwiliserate. Wilden är fattia, okunum och lefwer för dagen; ven coiliserare är, åtminstone jämförelsewis, rik, tlok och jamtar Jörrad för framtiden. Hwad är anledningen till de stora olitheter, som forefinnas imällan den wilde och ten cideliserare munnen och fom werka terhän, att buncrare owiliserade men: niskor funna letwa på jamma stycke tand, der förut tnappast en wilte funnat uppebalia lijwet, och att menniskor nu funna leswa tiusammans i stora stä der och nerna hafwa hrannar, unter det wilden uräfwar att ba få få grannar fom möjliat — el: ter, lortare uttryckt, ve olikbeter, fom werka der: hän, ett wilten maste gra allting sjelf, meran den civiliferate mannen är i ständ att få en hel hop sater ajorda för fin rälning? Lifwets buwursatlina Jörnörenheter äro föda, kläder och bostad. Lägga mi härtill de medel, hwarigenom wi funna förflyttag jrån ett ställe till ett annat, få stola wi finna, att största deten af ollt arbete utföres i syftemål att tillfrersställa nyss vämnda förnödenheter, antingen metelbart eler omedelbart. En lanctman, t. ex., iom för råg på fin åker, bitrager omeretbart till att förse of med föra, under det smeten, fom tillwerkar lonttmans nens plog, metelbart tager del i veuna tjenit. Wilden måste slelf förskaffa fia fin föra, sjelf tilwerka te retskap eller maren hwäarmed ban förwärfwar den, sjelf förfärdiga fina klärer, ja, till och med de werttvo, hwarmer han bereder dessa merel att skyla fin kropp. Den civilicerade mans nen deremot låter fina mermennisker werkställa en stor del af dessa arbeten för honom och uträttar sjelf andra tjenster, til gengäld för hwilka ban erhåller ve betvämligheter, ban begär. Od) hwad han behöfwer, får han mera regelmässigt, lättare och bättre, än ban skulle få det, om ban lefde fom en wild man lefwer. Medan nutivens ftora stärer ordentligt erhålla alla ve många förnödenbeter, dez ras inwånare kräfwa, äro deremot de wilda felfen utsatta för plötsliga olyckor; låt hos de senare t. er. uplomma siutromar eler brist på lissmedel, och halfwa befolkningen skall utrö. Och under det man i cwiliserade länder met störs:a säferhet fan färdas från en ort till en annan, dit man kallas af förrättningar, måste befolkningen i milda läns derna städse wora redo att förswara fig mot målds samheter af andra, Uptäckten af re medel, hwarigenom största möj. tiga antal menniskor funna lefwa få wäl, få re: gelmäesigt och ordentliat försedra fom möjligt med fina förnödenheter samt arbeta i trygahet och för ferbet, utgör ämnet för hwad man kallar samfundswetenskap. ——— — —