Norrländska Korrespondenten – 28 november 1872, sida 3

Ohjelpligt. Då f. rettorn Akillus Jnaeliua i lifstiden en gång wandrade på Abo slottsgata och war litet je få der, fom en herreman emot honom och förebrådde, att magistern mar full. — Ja, nog är jag full jag, men det går öfwer, men fi ni ä dum ni, oh det går aldrig öfs mer, swarade Alilles, utbristande i fitt wanliga hjertinnerliga skratt och linkande af.