Norrländska Korrespondenten – 26 november 1872, sida 3

Hwarjehanda. En godsegare. I Söstra Sweriae ftarde fig en kusk. Det första jag fordrar, jade han, är kvidhet i wändningarne. Så fort jug befaller, ffall du wara tillstädes; t. er. äter du mydet fori? — Ja gu gör ja jau, blef swaret, faurt som hin hauten. Middagen fom, godsegaz ren begärde fin wagn. Kusken äter. Jwarades det... och en gång till . . . och ännu en gång. Förgrymmad rus far husbonden ner i köket och får der fe den oförswarlige körswennen helt lungt stufwa in en duttig portion jofmwel., Din . . , rasade husbonden, jade du ide, att du äter fort. — Faurt ja, blef det orubbligt lugna Jwaret, faurt, men länae!