Norrländska Korrespondenten – 26 november 1872, sida 2

7 n tisk ekonomi, 1 i statsrätt, 1 i arministrativrätt och 1 i civilrätt. Sundswall d. 26 Nov. Det är of ett nöje att meddela att den till fallwattenfurinrättningen ledande bro, öfwer hwars bristfälliahet wi i förra numret framstälde als mänhetens klagan, redan i lördags afton blef rebarerad och wi funna ej underlåta att offentligen gifwa uttryck åt en uprigtig erkänsla för badhusbelagsdirektions härigenom å daga lagda wackra önskan att i allt till mötes gå allmänhetens billiga fordringar. Regn i slutet af november bör i Norrland ide till wanlig ordning men är ide desto mindre i dessa dagar och i wår stad en fännbar werklighet. Hela gårrdagen regnade det ganska betydligt wid en owanliat mild temperatur, fom wid middagstiden upaick til —— 10 ararer och ännu fl. 11 på aftonen böll fia mid — 5 arader. Af snö fins i wår närmaste trakt intet mera kvar och de nyfrusna issarne å de mindre wattendragen och mats tensamlingarne ha förfmält för himlens tårar. Gatorna som redan hunnit blifwa wackra att ffås va och behagliga att begagne — wisserligen icke i följd af br stadsfiskalens stränga, i tidningarne införda upmaning till huseaarne att sopa och feja dem utan helt enkelt och för mycket billigare pris i fölid af den köld, som gjorde oss några dagars besök — förete åter den aamla, kända, sorgliga anblicken af wattenmångd smuts till rått ansenlig myckenhet. Det tunde tyckas fom wore häröfwer ide synnerligen att klaga, då iu fotgångare ej böra hålla å fia gatan utan trottearerna. Men sanningen att såga är detta endast på mycket få jtällen möjligt, i det passagen litet hwarstädes hintras af höga trappor, fom uptaga hela trotto arens bredd eller i bästa fall endast lemna en mocket smal remsa kvar, till hugnad för särdeles magra och smala personer hwilka med någon ids liahet i balanseringskonsten torde funna hälla fig uppe men till ännu större förargelse för alla och enhwar fom af en wälmilia natur blifwit hugnad med en någorlunda rymlig korpus. Af dessa trappor finnas märkligt nog de största åbäfena mid den mydet trafikerade storaatan och tillhöra de allra ritaste hus. Wi föreställa oss att äfwen om manistraten ide skulle enliat ordninasstadgan ega matt att ålägga husegarne en för allmänbeten betväm indragning i trapplvxen, få skulle ändock en upmaning i detta syfte från förstnämnra myndigbet ide funna annat än wäcka åfwen brr busegares lifliaaste bifall och af rem snarast efterfommag, Må man ej föpa att mintern snart foms ner oc) med snön fom täder smutsen och lemnar en angenäm matta för gående, ty må wara att anmärkta obehaget derigenom undanrödjes — mot bwittet förmenande litwäl, mid minnet af den ofta upfommande snösörjan, arundare anmärkningar torde funna aörag —, få uppstår ett annat, ännu större. Wi erinra om det allmänt fända och förut mera än en gång öfwerklagade förhållande, att de åkande fördes fram å wåra gator med os tillåtliat stor hastighet och att i all synnerbet om lördagarne en stor del af den allmoge, fom besött staden och bär tagit öl, jämte om ej för årens de, älffar att färras bem i tunglia fart. Detta efog, fom ej funnat stäfjas af de böter rårfturäte ten ofta warit i tillfälle ådöma, än om sommaren mindre farligt, emedan fotaängarne då nöras ups märksamma af bullret mot stenläagningen, under det att den om wintren brukliaa, wid åfdonet eller på bälten föftade, signaltlockan ofta höres först samtidigt med att man hör hästens flösande eler tänner hwars warma antedrägt öfwed fin axel. Ojta hänter det ock i synnerhet wester om ftore bron att så mycket som storgatan lutar, en släda plöslint slänges ner mot norra husraren och fer ran framdrages på twären långa stycken och wi bafwa mer ån en gåna untrat öfwer att de olyckliga wandrare, som befunnit sig i wägen, lyckats rärda fina fortkomstledameter. För att imellertid läta hwar dag ha fin omsera, torde wi ej witare böragsästa oss mid tessa olägenbeter fom böra framtiden till utan fastbällre återgå till dem som följa med regnwådret. På några ställen, der man ide af trappor hindras att begagna trettos arerna, utsättes man litwäl — förstös rå ret regnar något få när dnatigt — för högst obebaps liga öfwerraskningar. Wi tänka bär på de starka störtvuschar fom från en söndrig takränna eller en ej nog langt nerdragen stuprånna serweras den intet ondt anande wandraren. Wi rekommendera för dem, fom hårom will öfwertyga sig, en promenad unter låmpliat wärer å gamla kyrkogatans norra trottoar från hörnet of bundtmatas re Heijdenberas gård till prostgården och wi kun. na försäkra att man skall känna fig beswärad a öfwerflödande bewis. Främst står i retta fal börnet af elementarlårowerkshusets westra gafwel — 4 22