Norrländska Korrespondenten – 26 november 1872, sida 2

HET:! )7 Umlttdf-fftt Dypoletvvaumltell usyttrat at fina 5 procents obligationer 8,082,600 rdr och aj 4. 7,473,900, en summa således för detta år af . . 15,556,500 rdr. — Då 4 procents obligationer blifwit försälda til få stort betopp och man till detta lägger de millioner, fom rilsgäldetontoret i wåras uptog, med samma ränterot, synas syraprocentstån numera ide möta swå. righet att här winna placering. Kapitaltillgången fortfar att wara ganska riktia, hos penninginftitus tonerna nämligen, och man bar försätrat oss att Den owanliga stegringen af handelsräntan tid 7 proc. i London och räntejörböjningen på andra utläntska börser ide för tillfället torde inwerka till någon märkbar stegring af penningräutan här, som sItäller sig till 4 a 5 proc, trots det att bildandet ar nya bolag och fortjättningen af de gamla taga betydande kontanta summor i anfpråt. Likwål iv: neg oss fom kunde den nuwarande animerade finz nesstämumgen för allt hwad bolag beter här meds föra betäntliga följder, oc) wi torde en annan gång tasta en blick på de tolossala summor som i år och i tjol engagerats i attteföretag af nästan alla möj liga flag. Så länge trediten blomstrar som nu når aut lått nog, men vestigia terrent och en god tid aflöses tanske snart nog af en dålig. — Dessa stormar som härjat wåra kuster hafwa äfwen fört tanten upp till de landsmän, fom bland polarhafwets isar haft att kämpa mot kanske både stormens och földens fafor. Jcke underligt då om mera fangvinista perjoner låtit tänslan förleda fig till den Jöreställningen, att ide nog blifwit gjoret för att understödja vem, som nu friwilligt wistas i de art tiska regionerna, som dem, hwilka mot sin wilja btifwit stängda af en owanligt tidigt inträffande winter; men de, som hafwa answaret för förmwalts ningen, få icke som wi andra lyssna till känslans röst, då det gäller att anwända statens medel Den norsta regeringen bar, fom man tet, med bered: willigt understöd af den swenska regeringen, som nom ett wisst maximum lärer bafwa lofwat att tilstjuta 3 af omkestnaderna, få skyndfamt det warit möjligt utrustadt och afsändt ett passande fartyg till hjälp för de sannolitt af isen instängda; och samma regering bar utan stortingets bemyndipande, bärför engagerat ej obetydligt aj statsmedel, fastän utsigterna att nu funna framkomma med hlälp, dit den behöfs, äro alt annat än lofwande. Om det är höast problematiskt att den norska hjelp expeditionen lyckas, war det ännu otroligare att en i Swerige utrustad dylik, fom jörst mycket senare kunnat framkomma, förmått uträtta något annat, än att onyttigt blottställa ytterligare menniskolif och förääfwes offra statens penningar. Wi tro oss meta att en auktoritet i detta afseende, kuaptenen frih. v. Otter, ansett ett försök nästan hopplöst un men att det derimot fram på wären torde mera framgångsrikt tunna företagas. Aro wi ej illa unterrättade, bar br grossbandl. O. Dickjon, fom giort få mycket för de nordenskjöldska erpeditionerna, ånyo gifwit ett prof på fin storartade generesitet och ftvor, då underrättelserna om nord: polsexpeditionen blefwo bekymmersamma, ställt en högst betydlia summa till kapten v. Otters dijpos sition om han genast wille med lämpliat fartya gå att uppsöka de nordpolsresande; men af det nyss anförda skälet skulle kapten v. O. ide hafwa fun: nat mottaga anbudet. Likwäl lärer förhoppning finnas att kapten v. O., få snort han fer någon möjliabet, försöker att tidiat på wåren anordna en expedition. För de swenska fartygens Gladan och Onkel Avam besättningar, fom sannolikt befinner fia på norvostsidan af Spetsbergen och böra hafwa kunnat bibehålla kommunikation med den egentliga s. f. nordpolsexpeditionen, torde jämför relsewis ide så mycket wara att befara före wåren, då man wet, enligt ingångna underrättelser fran Tromsö, att de medfört skinnwaror och ätminstone nödtorftigt behof af winterplagg. Wärre är det med de norska fartynen, fom efter all aniedning torde wara att träffa wid Spetsbergens sydostkust, ty om dem wet man att ett eller annat farty icke