Norrländska Korrespondenten – 16 november 1872, sida 3

Hwarjehanda. Swar på tal. En unglarl skref till en ung föda fom wisat Honom owanlig uppmärksamhet, och lät henne förstå, att han aldrig ämnade gifta fig, emedan han hatade alt hwad kvinnor heter. Till swar härå fid Han mottaga en strifwelse som slutade sålunda: Må ordet nej, bli det enda ord jom i lifwet möter er från rofiga läppar: må ni wandra utan all koinlig hjelp genom lifwet; må ni ständigt sakna knappar i alla era plagg; må era kragar bli trånga och era strumpor julla af hål; må ert rakwatten bli kallt och ert dridswatten warmt; må ert kaffe bli grumligt od) ert the iom klart matten 3; må er bädd bli hård och ert knädebröd mjukt som guts tapercha! må ni somna ensam od wakna i sällskap med elaka drömmar; må ni alltid sakna fotogen i er lampa od) finna ert twättfat öfwerjullt; må era tändstidor aldrig wara på fin plats od) era tofflor ftå längst under fängen! — sF 0