praktfulla Angermanelfvens strand, ett palats i gammaldags stil, stående på en höjd, dominerande utsigten långt neråt elfven med dess hol mar och pittoreska stränder med kyrkor, vaggande åkerfält, gröna dalar och skyhöga, blåanande jättebery i fonden, och uppåt elfven, visande den Norrländska vildskönheten i sina djerfvaste konturer, begränsad på norra sidan af en väl ansad skog och på den södra af en flock ättehögar vid själfva elfven, hvars hängbjörkar skaka sina friska, gröna lockar öfver multnade vikingars ben — och man har en ändå alltför svag bild af den storartade romantiska utsigten från egorna af detta gods! Den nuvarande innehafvaren deraf, hr possessionaten Eckman, hade nu den nåden att här vara den förste värden åt en furstlig gäst. H. k. h. intog nemligen på Holm sin middag den dagen. Efter middagens slut tog den höge gästen sin värd under armen och promenerade till ett berg i godsets närhet, benämndt Staberget. Det var egentligen derifrån som man beräknat att visa h. k. h. Holms säteri i den fördelaktigaste dager. Att detta lyckades är naturligt: ty detta obetydliga berg erbjuder likväl den rätta punkten för en Norrländsk vy, för hans gedigna tecknande vi skulle tro hela målare-akademien finge slå både hufvuden och penslar tillsammans, utan att ändå lyckas återge gudomen af denna tafla. Det kan således icke falla oss in att ens bjuda till att skildra en vy, sådan som denna. Den höge gästen tjusades också i ögonblicket till dem grad, att han i hänförelsen slog ena armen kring sin värds hals och, utsträckande