—TdURg—g —n——äfzu —3— —2 — — dag samt fortsatte vidare kring kl. 3 eftermideftermiddagen sin Eriksgata. Att h. k. h. behagade förklara sin nådiga belåtenhet med sitt korta vistande i det vackra Hammar, bör naturligtvis vara dess egare en angenäm ersättning för hans osparda möda för det höga fremmandets värdiga emottagande. Hvad den älskliga värdinnan vidkommer, torde hon måhända finna sitt bekymmer för sin höge gästs välbefinnande och trefnad skingradt af de ord h. k. h. efter besöket på Hammar, yttrade till en af sin svit: — Hör du, den der lilla värdinnan på Hammar var, på min ära, den sötaste lilla fru jag sett på hela resan. (Forts.)