Norrländska Korrespondenten – 9 november 1872, sida 2

hållet blifvit glömda. (Af hvilken eller hvilka, derom upplyser referenten ingenting.) Om vi sluta vårt referat af det nådiga besöket med uttryckande af vår tacksamhet till de damer och herrar, som haft tid och möda osparda för de lyckade anordningarne, tro vi oss uppfylla samlige deltagandes önskan. Så långt Hernösands-Posten. För vår enskilda del vilja vi blott tillägga: Anmärkningsvärdt var det, att h. k. h. ej tog det norra sundet, en hamn ensam i sitt slag norr om Stockholm, hvari skeppare trygt kunna inlöpa utan lots dessutom djup och rymlig, i ögnasigte, så mycket heldre som den i flera år varit föremål för undersökningar om dess användbarhet till örlogshamn och sedan någon tig tillbaka dessutom innesluter nederlagsplats för ammunition etc. etc. Antingen hafva vederbörande glömt göra h. k. h. derpå uppmärksam eller ock tillät icke tiden den höge gästen en utfart till Hernösands redd — ett tredje ges icke. Efter några timmars hvila i Residenshuset afreste h. k. h. dagen derpå eller den 28 kl. half 7 på morgonen landvägen efter den undersköna Angermanelfvens södra strand upp emot Sollefteå, Resele och Liden. Under denna färd hade h. k. h. tillfälle få se allmogen i massa från den nejd, som så länge väntat sig något kungabesök, ty öfver allt, hvar han for fram, inväntade honom högtidsklädda män och kvinnor och barn, samteligen med lifliga hurrarop uttryckande sin fägnad af den höge resenärens åsyn. Såväl i åthäfvor och skick som i klädedrägt uppenbarade sveriges kron