Norrländska Korrespondenten – 5 november 1872, sida 3

Från Utlandet. Då den förre statsministern Rouher den 12 okt. lemnade Millemont för att lersaga prins Napoleon på dennes ofriwilliaa resa till Schweitz, stall ban hafwa utropat: Detta steg skall blifwa början till Tbiers fal! Denna spådom bör wål närmast upfattas fom ett bewis på Rouhers förbittring, men ten allmänna meningen i Frankrike tager teck parti för prinsen på ett sått, fom in: galunda fan wara behagligt för Thiers. Sedan presidentens ämbetsnedlägaelse i januari innemwarronde år bar ingen bändelje bragt parisarne i en såran uphetening fom prins Napoleons utmwigning. Ogillandet af denna ätgård är så att såga enstämmigt, och det icke rent blott från juridisk, utan ocksä från politisk ståntpuukt. Just de ifriga motstänrarne till kejsardömets äteruprättande förs döma vå det bestämraste Thiers bandlinassått, hwilket gjort mera för att bringa imperialismen på fötter igen än något annat, fom passerat efter ben 4 september 1870. Den stora månaden börjar revan resonera sålunda: Hufmwudftilnaden mellan presidenten Lonis Napoleon och presidenten Thiers består i, att man trott, att Thiers ide stulle tillåta ve krånkningar af den personliga fris beten, fom Napoleon tillät fig. Men när den ene aktar lagen lifa litet fom sen andre, wilja wi dock hellre hafwa kejsaren tiubaka. Det fire nes de, fom pästå, att prinsen med afsigt welat fresta regeringen att förgripa fig på honom, och att Thiers nått i fällan. Men äfwen om detta ide är händelsen, funde prinsen ide bafwa burit sig flidligare åt. Ånnu några få skickliga kupper som tetta, och prins Napoleon skall samla alla bonapartismens förhoppningar kring sin person. Rappel bekräftar den förut meddelade upaiften, att franska regeringen, ide minst med anleds ning of prins Napoleons fak och den förargelse