Norrländska Korrespondenten – 5 november 1872, sida 2

Prins Carls Jagt. Mionen af H. K. H. Kronprinsen-Regentens Resa genom Ångermanland, Sommaren 1858. Norrland, detta friska framtidsland i det gamla Switkiod, har likväl, bland andra några oblida öden, äfven räknadt oturen att i århundraden ej få nåden se sina konungar och furstar besöka dess gästfria dalar, Förmodligen hafva Sveriges konungar ansett detta land bebos af idel slägt och vänner till Thursar, Rimtliursar, Jättar och Trell, ett bagage, som vi par renomåe känna till från skolåren, tack vare salig Palmblads geografi. Eller också... dock ho mäktar utransaka de tankar som spira upp under de gyllene kronor på Furstars hufvuden? Faktum är emellertid att, med undantag af de högstsalige Konungarne Carl XI och Carl XIV Johan, hafva inga af Sveriges öfrige och lika högstsalige troninnehafvare vårdat sig om att taga detta stora, sköna land i ögnasigte. Man kan tänka sig huru misslynt Jolket varit öfver en så i ögonen springande stjufmoderlighet 11! Men . . . det Norrländska folklynnet är gudmodigt och Norrländningen blickar med köld äfven oblida Nornor i ögat ... Han klagar icke ... han bär sitt kors med tålamod och tänker med Jakob Ärlig: bättre lycka nästa gång ! Hvad nu blifvit yttradt om Norrland i allmänhet gäller afven i synnerhet för hvar och en af dess särskilda provinser. Altså äfven för Anyermanland! — Huru har detta icke med