i boet; och Hule bet derför tomma i sräga att at ftaten begära penfioner för några af framlidna konungens äldfia tjenare, lärer det wäl ide hon nettement funna nekas. H. mit konung Oskars resa till Norge, hwarom wi för en tid sedan nämnde att den ide war des finitivt bestämd, lärer nu wara utsatt till någon af dagarne i första hälften af nästa månad — ten 11 såges det — men det förmodas att upper hållet i Kristiania denna gång ide blifwer långe warigt, då arbetena inom regeringen för den ftune vande riksdagen kräfwer h. m:ts närwaro. Hus ruwida h. m. drottningen nu kommer att följa sin gemäl på resan till Norge, är ide bekant oc mås mända ännu ej aofgiordt. Man wet att h. m:t will hafwa med fig ledamöter uf fwenfta ftatårås det och några af dem komma derföre att åtfölja bonom. Utnämningen af personalen wid h. m:ts swenska hofstat bar försiagätt oc wi förmoda äfwen af den norska; hwad den fednare angår lärer det nog hafwa tagits i betraktande att då inga eller åts miostone obetydliga sterbhustillgångar efter konung Carl finnes i Norge, sterbhuset icke kan belastas med pensionering aj den aflidneg norska tjenare, bwarföre det förmodas att de mestadels komma att ingå i den nya norska hofstaten. Huru härs med än må förhålla sid, anses det dod afnjordt att h. m:t konung Oscar, få i Swerige fom Norge, ide tommer att antaga få stor hofstat fom den aflidne konungen och detta är mindre underligt i en tid då den så hastigt fördyrade lefnadstoftnar den drabbar lika wäl statens öfwerhufwud fom åmbetsmännen, pensionstagare samt andra, hwars inkomster ide låta höja fig på samma gång fom waruprisen. Alt antyder att hofhållningen blifwer ordnad så ekonomiskt som med ett tungligt hofs wårdighet är förenligt. Sedan wår förra korrespondens utgafs harzett sirkulär utfärdats till konungens befalningshafe wande, af ywilket man finner bekräftadt att regeringen är betänkt på att uphäfwa elier modifiera de inskrånkningar, fom lagen ännu stadgar för mosaiska trosbekånnare att wälja boftargort inom riket. Man har skäl att tro det denna åtgärd på wisst sätt jammanhänger med en föresats bos re: geringen att äfwen för fremmande trosbekännare i almänbet införa en liberalare oc) mera tidsenlig lagstiftning, än den hittils gällande, ehuru man i afseende på denna måste erkänna att både regering od) rikstag på sednare tiden gjort mycket att förbättra dissentere ställning i Swerige. B:dostriften Samtiden har i dag sysseljatt fig med det wigtiga ämnet lagttiftningen för fremmande trosbekännare, och gifwit i fin framställning deraf en interesjant och som wanligt talentfull, om ock, beträffande regeringens ätgöranden, nog subiektivt upfatttad, öfwerblick öfwer förhållandet. Niksdagen 1869 inkom till k. m:t med ett förslag till dissenterlag, men detta lagförslag wann icke k. m:t sanktion, bland annat af det motiv fom ans fördes i k. m:t skrifwelse till 1870 årsz riksdag, att deri berörres ämnen, fom borde hänför ras till kyrkolag, samt att det således ide kunde utan kyrkomötes samtycke oföråndradt antagas, men t m:t, vå kyrkmöte nyss warit samladt, icke funnit skäl att särant före riksdagens sammanträde änyo inkalla. För att nu få klart hwad som wid en dissenterlag borde anses falla inom kyrkolagens område eler ide, tå, i alt hwad fom ej berörde kyrkolagen naturligtwis regering och riksdag kunde utan tyrkomötes hörande besluta, lårer regeringen hafwa, på framställning af hr justitiestatsministern, infordrat ett yttrande härom frän den samlade kyrtolagskomiten. Alldenstund ett sädant utlätande begärts — om det ej redan inkommit till depars tementet torde det oförtöfwadt wara att wänta — är det fult skäl att förmora det regeringen ämnar förelägga den i januari sammanträrkande riksdagen förslag till en ny lag för fremmande trogbetfäns nare och då det likaledes fon presumeras att re. geringen och riksdagen lifwas af samma önskan om en förnuftig trosfrihet, bör man åfwen bafwa giltin grund för den förhoppningen att frågan snart får en tillfredsställande lösning. Blond andra årenden, som omtalas nu wara föremål för öfwerläggningar inom regeringen, är ett fom nära rör isynnerhet hrr handlande. Uti er till k. m:t år 1870 inlemnad skrift anmälde nämligen Stockholms handels od) sjöfartsnämnd, det densamma trott sig finna att nu gällande mäts lareordning af den 31 mars 1853 i ätskilliga des lar ej längre motswarade nutidens fordringar och att nämnden derföre, efter det Stockholms famtlige stadsmåklare blifwit hörde, utarbetat förslag til ny måklareordning, hwilket förslag nämnden till k. m:t öfwerlemnade för den ätgärd som, med afseende å sakens wigt, kunde finnas böra mwidtagas. Regeringen anbefallde ock samma år Kommers. kollegium att, efter wederbörandes hörande, afgifwa underdåningt utlåtande i den wigtiga frågan. Ett sådant utlåtande inkom under loppet af foms maren i år till wederbörade departement; od) man Iam massakern dum Adåö Comams Massa ab see Nan KSS oa