bör det ej förbises, att Kung Carl 13 på sin tid mottog ej blott ett inventarium af bhäftar, talrifare än det nu warande, utan oc ett anslag jäm te andra fördelar för att hålla detta inventarium wid matt. Anslaget bar sedan wisjerligen fame manslagits med hofhållningsanslaget, få att det ei efter år 1840 warit särskildt uppfördt, men der för har det ide återtagits; fast mera har det ör lats. — Hästinventariet utgjorde, om wi rätt minnas, år 1809 noga räknadt 202, af hwilka hästar dock werkligen några, skattade till ett sammanräknadt wärde af 1,500 rdr banko, ansägos tibhöra Gustaf 4 Adolf och således skulle fråns räknas med, måhända, högst ett tiotal, då således ändod åtminstone 192 skulle hafwa såsom ftatör egendom återstått. — Sedan saken kommit på tal, bör det dock nämnas, att 3 eller 4 af de 12 revisorerna woro af skiljaktig mening och ansågo staten ej ega tilräckliga skäl att göra anspråk på ifrågawarande hästar oc öfriga stallinventarier. Emellertid är frågan wäckt och lär wäl komma att föranleda en ur flere synpunkter önsklig utredning.