ken tjenstgör som fjerdingsman, anstållde denne undersökning om saken och wille derwid twinga den nyssbemälte grannen, som hotat Ante, att påtaga fia skulden för stottets aflocsande. Zelin blef härwid häftig och gick få lånat, att ban å fin fira med fpänd bössa hetade att skjuta ihjäl den miftänkte, om denne ej mille bekänna. Hotelsen hare utan twifwel också blifwit fatt i werkställighet, om ide en i Zelins sällskap warande person fört undan bössmynningen i samma ögonblick skotiet brann af. Tywärr blef dock farten så illa träffad i ena armen, att tenna troligen får amputeras. Karlen wärdas för närwarande på Hudikswalls lasarett Zelin wistas ännu på fri fot. — Natten mellan föndagen oc) måndagen i denna wecka bultade nås gon hårdt på dörren hos en skräddare Norlinder härstädes. Norlinder gick att öpna, men i samma ögonblick ban stack ut bufwudet genom dörren, fid ban ett knifhuga mid wenstra tirninaen. Ger: ningsmannen tros wara känd, men i i följd af bri: stande bewisning går han ännu lös och ledia. — Påföljande natt lossares ett skott mot ett fönster till förre borden Anders Larssons gård i Bäd:swedjorna. Skottet träffade A. Larsson i ena axeln samt. krossade en del af käken och sönderslet tungan. Äfwen här går gerningsmannen fri, men man får hoppas att ban blir uptäckt och befordrad till answar för sitt dåd. Märkwärdig bössa. — Skogstippan m. m. Härom struwes i bref från Möre till Kalmar: Bland sällsamheter, fom med forntida ärliabet och tro ännu här och der förwaras hos den fwenz ska allmogen, förtjenar att omnämnas en bögfa, fom för närwarante eges af en skytt här i orten. När hon blifwit förfärdigad, torde icke med någen säkerhbet funna bestämmas, ehuru egaren påstär att hon icke skall wara mycket öfwer hundra år gammal, och tror sig till och med, genom äldre egarex merdelanden, weta namnet på smeden. märkwärdiahet består emellertid ide i någon omanz lig tonstruktion, eller någon prydligbet i arbetet, utan är helt wanlig, och fafångt skulle en wmwetgirig forskare, äfwen wid träget betraktande, hos henne finna något anmårkninaswärdt; men det egendomliga är att hon mid ärets höntider liksom oroligt rycker på rem och spik, och tyckes derwid wilja gifwa tillfånna att bon gerna will ner af mägaen; eckså har det ännu alvrig bäntt att hwarken den nuwarande egaren eller dess förtida innehafware någonsin burit henne föraäfwes, utan jägarelycka och bösja tyckes wara likosom ett, förenare met ett hemlighetsfullt band. Något håraf btir för den årade läsaren klart, när ban får weta att bössan är smird af litkistjärn (gammalt beslag och spik), på böatirsnätter och dagar — deraf de underbara egenskaperne, bwilka tidens wistom måbända förnekar, men som hafwa sin grund ech uprinnelse ur det fördolta och ur det fom ingen menniska är i stånd att begripa. Sams ma wierom förnekar, temligen oförbehällfamt, äfwen tillwaron af Skogstippan, och likwål är dagande sanning, att ven fom först war i befittning af ifrågawarande bössa, hade äfwen med skogstippan att göra, och det bör till sakens fame manhang, äfwensom genrrifwande af otron, att berätta huruledes han blef benne kvitt, ty hwar oc) en fom bar en sädan tippa önskar det omr siter. Skytten blef på sistone trött, och började att alt mer känna en liflig åftundan efter enjams beten, men tippan war efterbängfen och wille ide stiljas från fin wän. Då talade han till benne en dag fålunda: utom viga, bar jaa ännu en ans nan tippa, fom jag gerna wille bli af med. — Skjut na, sa tippan. — Det går wäl inte med hagel pch frut, sa skytten. — Taa hit bösjan, fa tippan, få ska iag ladta, och hon ajorre det; derpå gaf hon bössan åt skytten åter och fare: iag kanske borde weta fläcken på hwilken jaa bör bålla. — Då wet bon opp en filfedut fom rolde barmen, och) wisade en swart fläck. Skjut på den, fade hon, ach med ens smal skottet, men tippa och krutrök blef litsom till ett, och skytten hörde tyrligt en fud i luften fom fade: den tons sten skulle jag aldria lärt dig. Så lyrter i största korthet den trowärdiga bes rättelsen. De äro borta, te många troende fäder, fom aldrig kuntde läsa i bok, men dock antogo för sant och godt alt hwad underbart de hörde, då teremot barnen, be oäringarne, fom både funna läsa och skrifwa, ofta nog ide tro eng det fom är tryckt. — Den tiden warder rod kanske kommande, vå bwarten författare eler sättare mer skola öda bläck och swärta, för att wisa ett otacksamt slägte huru sagans hemlighetsjulla örter gro i duntel och dimma. Stiftsnyheter. Fullmagt å Sunrewalls sacellani är, sedan war let wunnit laya kraft, utfärdad för komministern O. Modin. Ledigheter. Ny ansökningstid til 1:o) fommi nisteretjensten i Fjellsjö och 2:e) dito i Alanäs,