Norrländska Korrespondenten – 26 oktober 1872, sida 3

väldiga blad, hvilka lystra till kommandoorden från Chiselhurst. Att Gumbetta gjorde misstag, risar endast, att han liknar andra statsmän från forntid och nutid; men det är åtminstone uppenbart, att, om den makt som låg i hans hand, tillfallit en lastfull eller hjertlös man, hon skulle tjenat till att undanskaffa många hufvuden, hvilka ännu le förnöjdt på sina egares axlar. Ja, man kan väl taga steget fullt ut och säga, att om Gambetta hade tagit några af dessa kejserliga mairer, prefekter och generalråd, hvilka nyttjade sin tid till att uppmana landsfolket att icke strida för republiken och för de trolöse, som ville återställa år 937, och behandlat dem så, som en diktator för hundra år sedan eller någon Bonaparte af vår egen tid skulle gjort, så skulle det icke ha gjort litet till att underlätta hans styrelse och öka hans eget ryckte för statsmannavisdom. Att han underlät dessa medel att främja sitt anseende och att han i trots af de gröfsta tillvitelser (som gifvits honom af alla dem, som minst kunde ha rättighet att der vid lag kasta första stenen) ej var rikare då han lemnade makten, än då han mottog henne, det är en sak, som nedtystar många smädelser och försonar månget fel.