del, för hwarje enskild del af folket, så har ock hwarje folkets lem, wore han ån den ringaste, fin betydelse för konungen, för hans wärf till det helas wäl. Huru hafwa wi behjertat detta under de dagar, då wär nu bortzängne älskade konung förde spiran öfwer oss, huru hafwa wi på hwar sin, till utseendet måhända ringa, men dock för det hela aldrig likgiltiga plats främjat Konungens wärf, huru hafwa wi understödt honom i nit, i trohet, i kärlek, i oförtrutenhet, i redlig fielfförsokelse, i förbön? Sådan är den fråga, fom nu will genomtränga wåra själar, och fom ingen af oss fan ostraffadt wisa tillbaka. Men taga wi fråpan rätt djupt till hjertat, få bringar bon för wisso oss alla til ödmjuk syndabekånnelje och till att i sädan bekännelse taga Herrens slag emot och under bön om syndernas förlåtelse böja oss under Haus rättfärdighets tuktan. 2