bwilkas innewånare beredwilligt aftåaade til AHlebo, der ordentlia skallgäång föranstaltades. Frampå förmiddagen anträffades ändtligen aossen, aående på en swedja och plockande bär. På til bonom ställd fråga förtlarare han, det flickan i aår bade nått hem med båda bärkorgarne. Sökandet fortsattes alltså, men kröntes ej med framgång förrän på eftermiddagen, då flidan ertappades i närbeten af Jerfssiön, sittanre emellan nåara buskar, mycket frusen oc) alldeles genomwåt samt hafwante gossens bärkorg på armen och sin i handen. Hon lärer då ej funnat lemna några swar på till henne framställda frågor, men fallit i nästan konvulsivisk gråt. Hemburen och kommen i sång förtäljde hon, det hon om natten welat lågga sig på en tufwa, men som denna hade warit mycket wåt, lade bon sig twårs öfwer en stock. — Då man erinrar sig den ymniga nederbörden nämnda natt såwäl som heta fredags f m., inses lätt de små, wilsekomna, hwar för fig wandrande barnens ömlliga belägenbet, särdeles under nattens mörker.