Norrländska Korrespondenten – 8 oktober 1872, sida 3

bverdedesattningen derstädes. Norrb., född den 6 febr. 1845. fadren kyrkoherde i Jods mod, undergid afgångsexamen mid Stodholms gymnasium h. t. 1867; C. A. den 3 febr. 1868. Edmond Abouts arrestering. Wi hafwa redan korthet omnämnt, att den bekante franfte författaren Edmond About arrefterats af ve tyffa myndigbeterna i Elsass, förts til Strassburg och ter infatts i sängelse, men flutligen efter att en wecka hafwa warit beröfwad fin frihet, lössläppts och åter kunnat begifwa fig til Piris. Tilldragelsen har wäckt oerhörd uppmärtksamhet i hela Curopa och förtjenar otwifwelaktigt att närmare belysas. hwarför wi, med fröd af ven sängslades egen berättelse, hwilken funnits införd i fransta tidningar, samt andra uppgifter från fulllomligt opartiftt hål, wilja egna några rader åt saken. Edmond About eger en. liten egendom wid Sas verne i Elsass och brukar rer tillbringa en del af sommaren. Han är tänd af bela grannskapet och mycket omtyckt, färveles af lanetbefoltningen, bwilfen ofta besöfer honom för att inhemta hang råd i ett och annat. Äfwen i i år hade han begifwit fig dit med fin familj, men anlände vod ide förrän i september. Familjen About ämnare fnart åter: wända till Paris. Ermond hade farit omkring i provinsen för att med egna ögon studera förhållandena, men afhållit fig från alla omdömen om tyskarnes sätt att sköta herrawäldet derstådes. Den 12 sept. hade han kommit hem till sin gård efter en ufflykt til Belfort. Han kände sig trött och illamåente. Hang hustru omtalade, att hon under bans fränwaro haft besök af en fattig man i Sar verne, hwilken hjelpte till med ett och annat wid jernwägsstationen och att denne beråättat, det ty skarne lurade på tillfäle att komma åt hennes man. About trodde fig ide behöfwa frukta något, emetan ban ide gjort något, fom kunde sätta hang personliga säkerhet i fara. Han gick helt lugnt till sängs klockan nio på af: tonen och sof redan, då man fom och underrättade honom, att en f. d. fransk polisagent, fom gått i den preussiska polisens tjenst, mille genast tala med honom. Det wore fråga om att bjelpa nås gon, fom wore behof deraf, hade polisagenten sagt, samt att man wäntade br About wid trär: gärdsgrinden. Den som behöfre hans hjelp skulle lemna Elsass redan morgonen derpå och lunde ej längre uppehålla fia. About fann rod timmen allt för fen, ilamående fom han war, och stannade i fin fång. Klockan fer morgonen derpå infann bolisagenten fig änyo. Husfolket hann knappt swara, att bet wore alt för tidigt för att få tala med husbonden, förr än en poliskommissarie också prefenterade fig. Han ropade på tyska, att man skulle öppna dörrarna, och då befallningen icke genast åtlydtes, satte han en hwisselpipa till läpparne, hwilket framkallade twå gendarmer i full uniform och med hwar sin revolver. Efter gendarmerne följde amedelbart en lässmed i de preussiska myndigheternas tjenst. Man war säledes betänkt på att, i bändelse af behof, bryta fia in i huset. Edmont About hade waknat af bullret utanför porten, fått weta, hwarom frågan war, och, med med kånnedom om tyskarnes sätt att gå til wäga, i hast beslutit att undwika alt sammanträffande med den preussista polisen. Han rafsade till fig nägra klädespersedlar och skyndade ut för att fly genom trädgärden, sedan han sagt til sitt folk att om nåara minuter öppna för polisen. Tillsägelfen åtlyddes, men About hade tywärr funnit den utwäg, på hwilken ban räknat, stängd, och snart war polisen i bälarne på honom. Poliskommissarien droga fram en arresteringsorter från frig8rätten i Strasburg och anbefalde About att följa med. För öfrigt wore det wift ide nägot farligt, försäkrade kommissarien; det wore endaft inftrufs tionsdomaren i Strasbourg, fom wille tala med br About, Denne erbjöd fig då på fitt bedersord att friwilligt fara til instruktionsdomaren. Det skulle nog hafwa fått för fig, förklarar tommigsarien, om ide hr About först mäste inställa fig hos den kejserlige tyska prokurotorn i Saverne. Det war med knapp nöd man tillåt fången att först klära sig ordentligt. Under det han, jedan beta sällskapet äterwändt til hang sängkammare, gjorde en nörtorftig toilett, promenerade poliskommissarien fram och tillbaka i rummet och mönstrade allt der. Gendarmerne höllo troget wakt mid vörren. Fru About, barnen och tjenstefolfet gräto. Då den arresterade slutat att kläda fig, bar det af till fots til Saverne. På ena sidan om fången gick kommissarien, på den andra polisagenten — öfwerlöparen, och bakom marscherade gendarmerne med fina revolvers. Wid framkomsten till Saverne förklarade kommissarien, att det kanske wore lämplijaaft att agra on ston a:mAAA 5 —