ström skulle förswara regeringens för slag, då ine pen regeringsledamot, ens af tem fom, worokam marens ledamöter, wille derpå spilla ett ord, fy neg oss wara wäl anspröfsfullt men torde öftmere ensstämma med br A:s bearepp om anfpråfslög. het. Jmellertid fe wi håraf att hr A. är mera konungsk än fonungen fjälf. Wi komma nu till de twå stora frågorna: indelningswerlets afskaffande och grundslatternas af strifning, som i tessa ranar i ala städer begags nats fom busar att strämma barn och annat lätts troget felk mer. Hr A. affärtor vem på det mest förwånande lättwindiga fött och tillåter sig — sin wana trogen — ett påstående, som witnar om en ojörlätlig ekunnighet eler kanske något ännu wärre. Härigenom skulle, säger nämligen hr A, en skattebörda af 10 millioner riksdaler skjutas öfwer på be rikets inwånare fom ej tillhöra ten jords brufonte flagfen. Hwarifrän får hr A. summan af 10 millioner? J 1870 årg riksbufwurbok ups tagos gruntskatterna til cirla 4,700,000 rer och indelninggmwerfet brukar beräknos till tre millios ner; men med manlig atbdition blir häraf inga tio millioner, Således måfte br A. i retta stycke låta pruta med fia! Witare låtsar ban fig tro att vesfa millioner ffulle rrabba endaft ide-jordbrukare; men hwem har någensin hört att jords brukarne skulle unrgå bära fin och dertill den stör sta andelen af dem. Hwad specielt indelninaswerket beträffar, få har lanttmannapartiet träft dettas uphäfwande endast för den händelse regerinesförslaget om allmän wärnepligt antoges men bar i öfriat ej wisat fig fiendtligt mot indelninaswerfet utan såner endaft ungefär få bär: Ruft: och rotehållarne wilja ide offra mera än andra men wilja dela förswarsbördan lika med andra, derest dem uunvas rande bördan skall ötas. J ett nummer af Sills Postan uptukas den gamta frasen att gruntskatterna fule wara att anse fom räntan på en jorten fiående inteckning och strämmes stadsinwånarne med det påltåendet att landtmannapartiet skulle wilja på en gåna afs lyfta desja Matter. Om br A eter Sundew. P:n tunna urwisa inteckningsinstrumentet eller eljest nagot beslut af bentenänret, bwarigenom det för all framtid owilkorligt åtagit fia deesa skatter, stulle mi funna mertgifwa något wärde åt bemålde påståente; i widrigt fall tillåta mi oss med fnll fog karakterisera vet såsom ej blott obewisadt utan ock obewistigt. För öfrigt fan bet wara nog föga att för närmarande på partiets widaste fordringar ej ut på ögonblicklig aftyftning utan på 204 30 ärs aflösning. Wi erinra derjämte om herr Olesons ofwananförda ytrande i ämnet. Bewisadt är härigenom att allmänna bewillningen icke tommer att, som hr A. oriktiat förmenar, härigenom femtubblas! Falskt är ändtligen hwar br A. såger om tet ringa intresse mår rifstagsman wisat för järns wägsfragan. Han bar twårtom på ritsragen i de tydlinaste och mest energiska ordalag bärdat Norrlants rättmätiga anipråk på järnwägar, bys da såsom stambanor och han skall, derest han blir återwald, wisserligen kraftiaare än någon annan wi nu funna sända werka för den of of ala if vigt ästuntade tranfitobanan genom Jämtland. Wi böra i denna witräkning måbänra ej förbi gä den anmärknina br A. riktat mot tr Wm, för det denne ej bewistade watmötet. Saten år af ingen wigt, men det bör dock sågas att br Ax: ells ytrande förefaller litet egendomligt, fältt, som bet blef, omedelbarlinen efter tet br Bergaren accepterat kandidaturen oc aflägsnat sia. Det som fordras af den ene bör dock fordras af den andre; icke sant hr Axell? Wi bafwa steg sör steg följt hr Axells kritik öfwer wår förre rikedagsman och derunder åraxas lagt, att jjälfwe motftåndarne ej funna neka bos nom te egenskaper fom göra honom särdeles lämps lig till rilsdagsman, och ott bang werksamhet wid rikstagen ej drabbas af tet klander br A. mot honom framfört, Skola walmännen af 1871 bafwa blifmit mins bre enige, mindre entasiastiske, ffola te ru gifwa sina motständare alärjen att först triumfera öfe wer dem och sedan håna dem? Nej och tusen gån ger Nej. Om derför walmännen wilja ba en revrejens tant som skall arbeta för religionsfrihet, röfträttåreform, sparsamhet med statens medel der de till statslyrx anwändas, anslag ät Estersundsbanan, teknisk stola i Sundswall, folkhögstola i Medelpad och fom tertill revan till rikstagens starkaste pars ti intagit den ställning och derinom förwärywat det anseende att ban fan hoppas understöd för fina och wåra planer, må te då rösta på d:r Ol. Wikström. Till walmännens ledning wilja wi erinra dem om, att riksdags mannawalet skall förrättas metelst fullfomljat sluten omröstnina det mill såga att