förut uprifwits. Men ett werkligt förswarskrig blir dock för Westerbotten och Norrbotten särdeles wanskligt, tå der stående trupper antingen funna af på båda fidror landsatta fiender på en gång anfallas och beredas samma öde, fom aeneral Frans zecky 1866 wid Pressburg beredde fåltmarskalklöjtnant Thun och tonung Wilhelm wir Sedan 1870 kejsar Napoleon, nämligen att kringrännad och tilfångatagas; eller oc jagas in uti Lapplands obyater att der swälta ihjäl. Först Wefternorre lands län fan werkligen förswaras, då der frående trupper hafwa en pod reträtt och förftårfningge wäg genom Jämtland. Kapten Mankel anser vet äjwen böra förswaras, om det blifwer nödwåndiat; men, utgående från ten förhoppning att Sundswall— Thronthjemsbanan werkligen kemmer till stand, anser han det förhållande, att en i Sunds: wallstrakten lantstigen mindre fienvebär lätt fan öfwerwäldigas af westerifrån på järnwägen fom: mande Swensk Nerska trupper, wara aldeled tilräckligt att afhålla fienden från tt sådant angrepp på det hållet. Att en större arme landsättes bär, lär, wäl ej wara att befara. År 1859 påstodo de preussiska patrioter, fom wille förmå sin konung att hjälpa Osterrike emot Frankrite, att Rhengränsen bäst förswarades mid Pofloden, och mi funna med samma skäl pästå, att Norrland bäst behålles åt Swerige genom ett förswarskrig i mitten of riket. Der i trakten af hufwudstaden har Swenska hären sin naturliga samlingsplate, emedan man der har järnmwägsför: bindelser med alla strategiskt wigtiga punkter och fnart fon kasta bären emot hwilken of dem, fom botas och drijwa fienden tillota till bang skepp, i fall ban ej är för stark. J tetta filtnämnra fall eer deck bären fvar reträtten i riktning mot Korleborg och Norge. Denna fiftnämnda del af planen bar stött Jör hufwutet en hop af wåra strateger, dels med oc) dels utan generalsrang; men det war ett sådant krigssätt, som 1849 i Un: gern och på 1860-talet i Förenta Staterna gjorde vet möjligt att göra ett längmariat och länge fegerritt motständ mot en i bänfeende till alla res surser utom sältherreskicklighet öfwerlägsen fiende. Ett särant trinssätt skulle kanske 1870 åt Frankrike hafwa rärtat Metz; om nämligen de utbildade härarne, i stället för att låta kringrän. na fig, tragit fig till Paris och der ibland fia up: tagit och utbildat de staror af nyutskrifwit man: skap, fom setan efter de förras tillintetgörande genom fin underlägsenhet äfwenletes eburu ät: minstone med rädtad krigsära dukate under, samt vå Jörst börjat hufwutstriden. Men om tetta jystemet, ware fig med eller utan reträtt, skall penomföras i wårt land fordras det att ej fler trupper, än oundgängligen nödwändigt är, från huf: wudstyrkan afsöndras, hwatan det wäl ej blir råd att sända några til Norrland. Falher rilet, fal: ler naturligtwis Norrland på samma gång, men om swenska hufwutbären lyckas besegra fienderna i Jsödern, funna mi wara öfwertygade, att de ej heller länge slola ja stanna ivar hos oss här i Norden. Som läsaren här fett, är kapten Mankells för: swarssystem, få wäl i afseende på Norrland, fom vet öfriga Swerige, gansta mwälbetänkt och förtjes nur ej det tlander, som br Axell derat egnar; men om denne fan uttänta någon bättre, skola wi och säkert äjwen alla andra swenskar wara honom särdeles tacksamma derför. J fråga dernäst om bandel och sjöfart glömde hr A. te motioner d:r W. wäckt dels om upbhäf: wante af förpassning om waror menan inrites erter och dels om neterlagsrätt för utiänrskt bränwin. Det är fant att br A. säste fia få mycket mera wid frågan om lastpenningarnes afskaffande, klandrande d:r W. för tet ban ej talat oc röstat derjör. Denna anfallspunkt synes wid första ör gonkastet wäl wald men tål ingen närmare granff: ning, lita litet fom br A:s i allmänna frafer Häl: na ytrande. Saken är nämligen den, att laftpen: ningarnes afskaffande hufwursakligen skulle, såsom od i Andra tammaren hr Forssbeck frampöll, fom ma utländska skeppsredare till godo. Ar 1870 ber talade til er. desse 310,000 ror, unrer vet af swenske redare utgjorda lastpenningar entast gin go till 198,000 ror. Det är aldeles klart att om denna statt — utan wederlag i netsättnina af de utgifter som drabba wåra fartyg i utlänt ska hamnar — asstaffades, komme de swenska fteppåredarne, såsom ock grossh. O. Wijk påwisade, att förlora genom det ökade tilloppet af utländska far: tyg och deraf förersatad netsättning i fratterna. Må herrar redare i Sundswall wäl betänka detta! J detta fall borde, synes of, d:r Christiernin rik: tat mot t:r Axell den bestyllning jör fosmopoli tista tendenser som ban få utan all grund trott fig finna bog landtmannapartiet. Hr A. har haft mycket ondt om aoda skäl; ans nars bade han wäl ej behöft — hwad han nu gjorte — klandra d:r W. för det han ej ytrat fig i stogsfrågan, fom dock, enligt br A:s eget mede gifwande ännu ej warit före wid riksdagen. J sanning, man skulle tunna tro att hr A., dä han utjörde sitt wäldiga anlopp, haft ett bräde bundit