Norrländska Korrespondenten – 17 september 1872, sida 3

Hwarjehanda. En nönsterannons, fom ftått att läsa i någon amarikanst tidning, bar följande lydelse: Wänner och bes fanta averteras, att min älskade hustru i går genom döden rydtes ifrån mig i samma ftund, fom hon gladde mig med att till wärlden föda en rask gosfe, till hwars wårdande jag behöjreer en friff och stark amma tills det lydats mig att åter finna en älsiwärd och förmögen ledsagarinna, fom är fom petent att taga min wäl renommerade hwitwarnaffär, i hwits fen alla beställningar till billigaste pris utföras inom 12 timmar, tills widare under fin tilljyn, ty jag ämnar skaffa mig en ffidlig förestånderska med 200 dollars lön om året, men först då, när den för närvarande pågående flutrealijes ringen a tout prix egt rum och min affär den 1 Augusti blifwit flyttad till X-gatan 11, hwarest jag äfwen har en wåning till 500 dollars att aflåta. Angenäm förwisning. Under en parad af fejs serliga gardet för kejsar Paul den 1:ste af Ryssland blef dens ne i hög grad förargad öfwer att fe en officer, fom fatt mydet illa till Häft. — Kassera Honom od slicka Honom till hans egendom! fade kejsaren till den kommenderande aeneralen. — Förlåt mig, fire, fade denne, Han är en fattig man och har ngen egendom. — Nå, få git Honom en då! utropade kejsaren och red widare. — Detta swar war icke endast originelt utan äfwen fejierligt, ty då det en gång mar yttradt, måste kejsaren hålla sitt löfte. Officeren fid en es gendom för att lefwa jåsom förwisad från regementet. Lika mot lita. På ett ångbätskontor i Amerika inkom en främling, medförande en respektabel hund, och sade till den ensam innewarande bokhållaren: — Hår jag lemna min hund här till dess ångbåten går? Jag är rädd för att någon skall ftjäla honom! — Det får ni inte, fade bokhållaren; tag ut Honom! — Pet är grymt, Herre! jwarade mår amerikanare lungt: men hunden oc) ni äro båda lika — han kan just passa till sällslap åt er en stund. — Tag ut Honom! röt bokhållaren. — Jag tror er inte mer än jemt herre; oh ni behöfwer ses efter. Jci, Dragon! fade Han till hunden, fitt här och bewaka den der karlen! — Wändande sig på klacken tillade han: — Kör ut honom, om ni finner Honom beswärlig!: Hunden låg kvar till dess båten afgid, morrande och mi fande tänderna wid hwarje rörelse, fom bokhållaren gjorde, och denne fann för godt att lemna Hunden i ofvald befitts ning af större delen af rummet. le 4 ot — ——