Hwarjehanda. J en jernwägkopg inkom nyligen ett ungt fruns timmer, medförande en med en duk öswertäckt fågelbur, ins nehållande en kanariefågel. Konduktören fick fe det på golfmet stående öfwertädta föremålet och frågade: Nr det något djur der?2 Ja bara en kanariefågel, blef swaret. Det gör detsamma. Intet djur, det må wara aldrig få litet, får medtagas gratis. Det blir wål alt något swårt att kontrollera idbland, ins föll derwid leende det unga fruntimret. En fann Thalia-dyrktan. Den oriaienelle, uts märkte läkaren professor Eberhard Munck af Rosenchöld bes sökte en gång Ystad wid ett tillfälle, när ett resande ffådes fpelaresällssap annonserat uppförande af Schillers Röfroares bandet, hwillet Hörde till professorns älsklingsstyden inom dramatiken. R. infann fig odså punktligt wid den tid, fom war utsatt för spektaklets början, men fann till fin förargelfe, att utförandet war instäldt, emedan inga biljetter ännu woro sålda. R. war emellertid en beslutsam man; han lät enast tillfalla direktören och frågade denne, Huru mycket det ostade för att utan förlust och med någon liten behållning funna uppföra den annonserade pjesen. Direktören nämde en summa, hwarpå R. genast öppnade fin plånbok oh yttrade: