Hösten nallas. Hösten nalkas: Nordan redan bakom bergen andas, Tunga dimmor Swäfwa öfwer sälten. Blad och blommor Gå hwar dag förintelsen till möte; Bondens skördar Äro mogna redan. Nu de tyftnat, Sångerna, som nyss mitt hjerta gladde, Spridd och nedstämd Sitter sångarkretsen. Nattlig kyla Jsat ren den wele slaldens hjerta, Som nyss glödde Warmt för sång och lärlek. Snart du flyktur Hän till palmbewuxna sagoländer, Eller irrar Wilsen genom öknar. Längtan tär dig. Högt ändå du älskar fosterjorden; Hit du wänder, När som wåren nalkas. Johannes N—m.