är, att kvinspersonen derinne i det lilla huset, som han hyrt åt Henne, suger Honom, som en blodigel, suger Honom både efonomifft od moralistt ... Ala familjband har han res dan flitigt: en faders förebråelser, en moders böner, en fys sters uppmaningar till att bryta med de förnedrade wanor, åt hwilka han öfwerlemnat fig — för alt är hans samwete numera döft. Han har en syssla och sålänge Han har den, Har Han ins komster och sålänge han har inkomster, fan den förnedrade kvinnan ännu draga nytta af honom. Hon lefwer hwar dag kräsligen och fläder fig, ide efter sitt ftrånd men som en dam på modet: hon fänner med fig att hennes person ingen aktning fan ing fwa och jöker derför tillwinna fig får dan genom att bära en aftningåmwärd drägt; men när ban ide längre fan skaffa Henne de summor Hon behöfwer, för att föra ett tomfortabelt lefnadssätt, när han en gång blifwer gammal och ide har någon, som kan sköta om fig? — Sa, då får han gifroa henne det enda, han hållit på under det han låtit alt annat rufa i wäg, då får han gifwa henne sitt namn — eller med andra ord låta wiga fig mid henne, på det att Hon skall wårda Honom på hans ålderdom ... Till äfwentyrs eger Han en ungdomsbekant, fom af attz ning för hang familj, beslutar fig för att en gång tala förs stånd med honom. Han söker honom od finner Honom hemma. Min bäste bror, såger han, wi börja bli gamla nu, både du och jag. Jag är lydlig både make och fader och jag tyce fer, att äfwen du borde slaffa dig ett riktigt Hem. — Det är för fent nu, blir swaret. . — Åh nej, bättre sent än aldrig! Nog kunde du mil rangera dig, om du wille. — Tala aldrig om det, swarar mannen, fom anar hwartz hän samtalet syfiar: jag får bära mitt öde. Oh wännen säger honom förgäfwes att det endast är egen wiljeslapphet, som pålägger honom ett dylikt öde och att otet funde falla af hans axlar, när fom helst, endaft Han alwarligt wille. Alla wänners upprätteljeförjöt stranda mot den lama urfäften: jag får bära mitt öde, en urjäkt, som är ingen ursäkt als, men som ljuder från gatan fårväl fom från palatser, från hwarje hjärta, som sätter fig på twären mot både Guds och menniftors barmhertighet — oh som derför ide fan hjälpas. Anna A.