I UDoA. Å CT oe olburJjöC UT gar Jsramat i utwedling, och det i flörre stala än någon annan del af Swerige — od) detta helt naturligt. Tet fan blifwa en fälla till traftig tillwäxt af wårt lands i allmänhet stora naturliga rikedom, ehuru det måste medgifwas, att, för att detta skall funna ste, det erfordras en förnuftig och det helas bästa främjande slogslagstiftning, något, hwaröm mi ofta påz mint och fom wi ide ffola tröttna att arbeta för; det erfordras mydet förbättrade kommnnikationer för att sätta det i närmare jamband med det öfriga landet och gifwa det nedre landets ofantliga malmritedomar iillfälle till lättare förbinz delse med Norrlands ännu ftora stogstillgängar; det erfordras framjör alt, att norrländingen sjelf får fina ögon öps nade för nödwändigheten att ide lefwa blott för dagen, utan så styra och frälla, att han äfwen eger något för framtiden och kan lemna efter sig något åt kommande slägten, — och i detta afseende må han lära fig betänka, att han i fina ffos gar, Norrlands största rikedom, eger ett kapital, jom, rätt ffött, skall i ewerldliga tider lemna honom en god inkomst, på samma gång fom det för hela fosterlandets nytta erfor dras, att det ide borislösas i det omfång, jom antydes aj hwad hittills stett. J detta affecude skulle det nybildade jällfager för Norrlands wäl, hwars senaste resolution i ffogårågan wi för öfrigt ide rätt sörmå upfatta, kunna göra stor nytta för dennå landsdels framtida wäl, om det nämligen förstår att riktigt upsatta fin ställning och ide ledes ensami af tankar på enskilda intressens tillgodogörande. Just till följd of denna landsdels stora wigt hafwa mi warit något utförliga i wår redogörelse jör de derifrån afgifna femårsberättelserna, då det måste intressera den tänkande läsaren att få sig något bekant om förhåhanden, fom åminstone för de flesta torde wara föga kända. Wi ämna odså derför lemna en tort öfwersigt aj den femårsberättelserna åtföljande ffogsåftatiz stiken, om den od ide stänker oss någon jynnerlig upiysning om den wigtiga frågan angående stogsförödelsen. Till en början ffola wi dod nu särstildt beröra förhållandena i alls mänhet i Westernorrlands län. Här, liksom på få många andra ställen i wårt land, mis jade fig en betydlig minftning i befolkningens tillwäxt under perioden 1866— 1870, härledande fig hufwudsakligen från de under den samma inträffande hårda misswäxtåren och deraf beroende startare utvandring, fom förr war obetydlig, men nu upgid till den rätt höga siffran 966. Naturligtvis hafwa de äfwen här dessutom inwerkat på nativitetsoch) kansie äfmen mortalitetSförhållandena. Den upgår nämligen blott till 6 761 perjoner, eller från 125,776 till 132,537. Tillwäxten började imellertid ötas alt mera och mera under periodens sista år. Särsfildt klagas i berätteljen från detta län öfwer den ständigt pågående inflyttningen af arbetsfolk från Finland, som medfört åtffiliga olägenheter, emedan det ide obetydliga antal arbetare med familjer, som här kvarstannar utan att förwärfwa swensk medborgarerätt eller till stat och kommun utgöra några onera, ofta faller kommunens fattigwård till last, helst fom man ide utan myden omfång och swårighet fan återfå de erlagda understöden. Några schismatiska rörelfer omtalas just ide, utom att ett litet samfund baptister lär finnas i Sundswall. Jordbruket har ide gjort några wäsentliga framsteg under perioden, ehuru det går framåt om od långsamt. Jåe blott i följd af de pågående nyodlingarna, dem Hushållningssällstapet sött att genom belöningar upmuntra, Har en ide obetydlig tillötning wunnits i arealen af den i kultur warande jorden, utan äjwen genom en förbättrad stötsel af åker och äng synes hågen för näringens utwedling hafwa wuxit i sambredd med insigterna om dess wärde. Sålunda pågår en förändring till det bättre i afseende på brukningsjättet. Utom det att en ordnad sirkulation införts mid åtstilliga ftåndspersoners egendomar, har jemwäl hos allmogen begreppet om fördelarna af ommerlingen imellan fädesoch foderwäxtodling tilltagit, oc) det förut manliga trädesbruket anwändes unmerå endast undantagswis för annat än rågsädet. Likaså har en utbredd insigt om wigten af jordens ordentliga gödölande ledt till flingare efterfrågan af artificiella gödningsämnen. Den ständigt fortgående räflan om anlitandet af Hushållningssällstapets antagne länsagronom för upgörandet af planer och kostnadsförslag till wattensjuka trakters afdikande och myrodlingars widtagande — dessa för frostländighetens minstning så wigtiga åtgärder — samt af dikningsjörmannens råd och biträde wid iäaditens anläggande innefattar ett ytterligare wimesbörd om jordbrukarens stegrade intresse. Det klagas dod öfwer, att en stor del af de påtänkta och upgjorda planerna till jjöoch myraftappningar först i en framtid kunnat komma till utjörande, emedan de blifwa för dyra för den enffilde jordbrutaren och staten bar till hälten nedsatt anslaget till deras bejrämjande och inskränkt stalsunderstödet till en tredjedel af kostnaden. Sinnet för ett rationelt brukningssätt är imellertid alt mera wädt, och om än mydet ännu återstär att önsta, innan jordbrutet inom länet fan komma att mots swara de anfpråk, som i betraktande af jordens ide ringa alstringsförmåga kan fordras, torde likwäl funna antagas, att länet i en ide alt för aflägssen framlid skall kunna till större grad jämföras med rikets sydligare delar. Hwad fom i detta afieende wäsentligen motwerkar ett styndsammare gynnz samt resultat, är utom den betydliga skogsaswerkningen, som medtager länets bästa arbetskrafter och med hwilken jordbrukaren ide förmår täfta i ansecnde till de derwid onaturligt updrifna dagswerkslönerna, äfwen de freststador oh deraf härledande misswäxter, fom ofta förstöra hans hopp och lemna ringa lön för hans mödor. Bland dessa bör under denna period i främsta rummet nämnas år 1867, då efter flere föregående års swaga stördar de mest lojwande utsigter till en åminstone medelmåttig arswäxt genom några i flutet af fept. inträffande frostnätter helt och hållet omintetgjordi. Med det understöd, som så wäl af staten som äfwen från den enskilda wälgörenheten i riklig mån fom de nödstälde til del, blef det dod möjligt för länets inbyggare att genomgå den swåra pröfningen, utan att något sall af hungersdöd eller i allmänhet någon froårare epidemi lät fi förspörjas. Under periodens tre sista år har deremot jordbrukaren haft att glädja fig åt en medelmåttigt god och år 1870 delwis till och med rit fförd; och såsom ett bewis på det norrländ a folkets föruns derliga förmåga att snart resa fig efter swärare betryd samt det sinne och hjerta, som derinom finnas, anföres särssildt, att länets allmoge, hwilken år 1867, oaktadt de rikliga understöden, knapt kunde lifnära sig, redan de första månaderna af 1869 efter ett enda års någorlunda god skörd mar i tillfälle att med ett jammanfkolt af nära 9,000 rdr undsätta nödstälda likar i rikets södra provinser. Cget är att se, huru goda och dåliga år inwerka på antalet lagsökningar, hwilka, från att år 1866 upgå till 6,595 (för en fumma af 976,650 rdr), föllo till 1,788 (för en summa af 352 202 rdr) år 1870. Trädgårdsskötseln omfattas fortjarande med alt för ringa intresse. Besynnerligt nog har boskapsskötseln ide gått framåt ens få mydet som jordbruket, hwilket är så mydket beklagligare, som det wäl är nu mera allmänt kändt, att i anfeende till de klimatista förhållandena, hwilka ännu och säkerligen för en gansla lång framtid stola göra sädesodlingen mer eller minz dre wansklig, en wäl ordnad boskapsskötsel wore den för lä nets, liksom för Hela Norrlands landtbefolkning lämpligaste AJA. . — 2——— A — — — — — —