hunnit wid Diakonissanstalstens barnhem i Stod: holm taga kännedom om ett barnhems skötsel och wård. Lönen bestämdes til 125 ror kontant och fri bostad m. m. Något senare i somma månad bestämdes af direktionen att barn ej under fyra år skulle få intagas och mot en afgif t af minst 5 ror, högst 7 ror 50 öre i månaden få kvarstanna till omkring 15 årg ålder. I början af år 1863 beslöt dir. att på förekommen anledning tills widare mottaga ett och annat gossebarn till under: håll oc) wård. Derpå näftföljande år höjdes för reständarinnans kontanta lön till 175 rdr. — J maj 1864 bestämdes barnens antal till 12, och några månader derefter antogs till biträde åt för reftåndarinnan Lowifa Hedlund från Upland med en lön af 75 ror, fom dock twå år derefter höjs des till 100 rdr. Barnhemmet hade under tiden att kämpa mot många swårigheter. An war det beskyddarinnor fom förklarade fia ej wilja såsom sådana kvarstå; än mar det direktionsledamöter fom afsade fig förtroendet; än återskickade enskilde personer de barn fom de uptagit säsom fosterbarn; än gjordes anspråf på ökad ersättning för barn, som blifwit plaserate på landsbygden och än yrkade en förs samling minffning i den ersättning, fom betaldes till barnhemmet för åt detsamma öfwerlemnade barn, — Brist på tillgångar gjorde det omöjligt för hemmet att uptaga få många barn fom för: hållandena påkallade och då de planer, fom i följd deraf framkastades att hos magistraten anhålla om unterstöd blefwo ej fatta i werket. Dertill fom råkenskapsförarens konkurs, hwarwid hang balans i barnhemmets räkenskaper utgjorde 1,515 rdr 32 öre, sör hwilken dock lyckligtwis fans tillräcklig säterhet hos borgesmännen, fom emelleertid förs sökte att slippa undan med att ersätta en tiondes del af balansen. Ett betydligt binder tåg äfwen i den alt för trånga och olämpliga lokalen, hwarför man od tånkte på att bygga nytt hus samt beslöt hemstålla hos stadsfullmäktige om bidrag til utwirgning. För ändamålet hade beskyddarinnorna i maj 1865 anordnat en bortlottning af handarbeten, hwartill lotter tecknats för 379 rdr. Ur denna nödftälda belägenhet räddades barnhem met af herr kapten L. M. Altin, fom jämte fin hustru den 22 februari 1867 tillkännagaf fin af: sigt att ombesörja och med egna medel bekosta upförandet, inredandet och färsättandet i komplett stic af en nybygnad mid barnhbemmet med förbehåll af äfwen åtskilliga gossebarn blefwe der in: tagna. — Denna urfpruugliga plan ändrades i få måtto att i stället för nybygnad inköptes ins geniör 3. W. Pilos utmärkt wäl belägna oc i alla afseende lämpliga gård och tomt för en fum: ma af 12,000 ror på den 12 oktober 1867 öfe werlemnade herrskapet Altin til barnhemmet för pebref å denna egendom med fäftadt wilkor, att tomten med åbyggnader aldrig finge intecknas, förs pantas eler på annat fött förskingras. J denna fin egendom har barnhemmet feders mera under föreftåndarinnan Margareta Hultman som antogs i augusti 1868 och lärarinnan Erika Gunilla Lundström, som började sin werkjamhet i maj samma år, med alt större framgång sträfwat för sitt wackra mål. Af staden har hemmet twå kronolotter afgiftsfritt och wid särslilda tillfällen har det erhållit gåfwor, såsom år 1870 inkomsten af en tillställning å rådhuset upgående till 1,004 ror 37 öre. Heffner Å c:ni har i flera år stänkt hemmet all behöflig wed ech wid jultiden hafwa bageriaktiebolaget, grossh. A. Sundberg m. fl. wi sat stor frikostighet. Ett besök på barnhemmet wittnar på ett glädjande sätt om det lyckobringande arbete som mens niskokärleten der nedlägger. Barnen, fom ha ett trefligt utseende, witnande om wälmående, lära fig der alla i folkskolan föreskrifna ämnen och ture fer, dod alt hwad kristendomsunderwisningen ans fär barnhemmets fordringar äro större än folk: skolans. Widare få de underwisning i kvinliga arbeten och få äfwen lära fig att deltaga i hus: hållsgöromål. J den larugård, fom hemmet på senare år skaffat sig, öfwas de i kreatursskötsel. Man hoppas att fnart funna berera plats äfwen för gossebarn. Medelbart wal. Sedan förslag af de wid riks: dagsmannawal röstberättigade inom Borgsiö focFen blifwit wäckt att anwända omedelbart walsätt mid wal af riksdagsman i Andra kammaren för den walkrets, som jämlikt kongl. kungörelsen den 4 juli 1866 utgöres af Torps, Tuna och Niurunda