Hwarjehanda. En episod ur storkarnes familjelif. I byn Waddendorf wid Magdeburg märkte folket i ett hus, hwilket hade sitt storkbo på taket, att då hanen flugit ut, infann sig hos honom en wän från ett annat bo i samma by. Den otrogs na makan och hennes älskare drefwo fin kärlek wäl långt, men hwarje gång ett sådant besök hade egt rum, flög honan ned till ett i trädgården warande mindre wattendrag och badade fig omsorgsjullt. En gång, då männen aflade ett af fina ömmaabesök, föll det någon in att täda öfweg wattnet, det enda i närheten, få tätt med grenar, att Honan ide kunde komma åt att bada fia. Hon fyndade fig som manligt efter besöket ned till badstället, men efter många fåfänga förfök flög don med klagande slrik oh alla teden till oro tillbaka till fitt o. Den stackars bedragne äkta mannen fom ftrar derefter hem od) hälsade wänligt på makan, men flög hastigt upp igen under häftigt smällande med näbbet, gjorde en ordentligt rund till byns samtliga storkbon och återwände med dessas innez wånare till sitt hem. Storkarne satte sig på taket eller flögo i kretsar omkring boet, och deras oafbrutna smällande lät förmoda att de höllo en ifrig rådplägning. Plösligen ftörtas de de fig alla öswer den otrogna hustrun, genomborrade Hhens ne med fina spetsiga näbbar och kastade liket ut ur boet. Swarje storkpar flög derpå åter till till sitt, oh der smällde de ännu länge häftigt, i det de än fträdte halsarne i wädret, än lade dem utåt ryggen. Förmodligen diskuterade hwarje par på detta sätt den förefallna händelsen. Trowärdiga ös gonwittnen försäkra att det här omtalade ide är en roman, utan en werklig händelse ur storklifwet. Sätt att skaffa sig wänner. Vill du wänner ha Skall du pengar hab, Wänner slipper du då söka; Men de söka dig — Sig föröka Jdelig. Will du wänner hal, Ekall du bjuda bra; Knussla ej, men depensera OM mar fen gentil; Och än mera: War en smil! Will du wänner hal7, Säg til allting ja! Lift och olikt; — Opponera Ej för rätt och sant; Pen strodera, Ljug galant! Will du wänner hal, Bäst är dem dock tar När som kassan börjar sina — Men hwad händer då? Ej som dina, Kvar de stå. A. och S. A O . 1 — SA 2