Norrländska Korrespondenten – 20 augusti 1872, sida 2

leg otillräcklig, bedrifwes dessutom fullkomligt plan: löst och ej nog grundligt. Ett åkerfält bör först omjorasfullt krinadikas, derefter diken uptagas för afledande af möjligen befintliga större wattendrag och få tilräckligt djupa diken för öfrigt att ejendast ytwatnet utan oc bottensyran må funna bort. på. Om på en 12 alnars teg uptas ett 3 alnars dike, få per den återstående delen bättre gröda än förut hela tegen. Ett misstag är att tro att difena afkyla jorden; twärtom wårma de henne i bög grad och äro för henne lita nödwändiga fom eltstaden för boningsrum. Tredje frågan: Hwilken erfarenhet har munnits af omöyte med utsåde i ahmänhet och frö sorters anskaffande från andra orter? beswarades af hr Nyaren som af egna förjök haft wid olika tilljällen olika erfarenhet oc) förortade stor wert: samhet. Fjerde frågan: Har ängswattnina i någon betyrtigare mån blifwit begagnad inom denna pros vins och hwilket behandlingssätt af sådane ängar har wisat sig wara ändamålsenligast. Hrr Enhörning oc Nyaren yttrade fia. Swar: Angewattning har bittills föra benagnats, ehuru ten otwifwelaktiat är af ftor nytta, blott påpaflighet i akt tages så att wattnet ej må skära in. Femte frågan: Då erfarenheten wisat att mjöltboskapens goda underhåll sommartiden i almänbet är med swårighet förenad, få frågas hurumwida denna swårighet genom odling af wissa foderwärter, genom anmwändande af fraftfoder eller per nom hel eller delwis stallfodring må funna på fördelaktigaste fött afhjälpas? . Häröfwer yttrade fig kronof. Åslund och ma: jor Wästfelt. Swar: Det nu rådande brutet att låta kreaturen gå öfwer hela beteshagarne, då de ned: trampa kanske mera ån de afbeta, är förderfligt och bör uphöra. Om hagarne delas i i flere frings gärdate lotter få kunno kreaturen flyttas från den ena till den andra lotten och då alla sålunda öfwer gåtts, ånyo börja med den första fom då är betesbar. På detta hade major W. fått af en enda hästhage tillräckligt bete för 30 kreatur med untantag af en liten tid på höften. Sjette frågan: Är ret ej släl att mid wåra sträjwanden för eryållande af en god nötboftapa: stam fåsta mera afseende på inhemska än utländffa afwelsrjur och en kraftigare utfodring än i allmänhet bestås? Härom yttrade fia landtbrukaren Kjellgren från Ragunda och major Wästfelt. Den förre ansåg, på arund of erfarenhet från landtbruksskolan, der djur af Ayreshireras funnits, och från fitt eget fädernehem, der genom att hålla jå for men pifwa dem tillräckligt och fraftigt foder af inhemsk Jämtlands rad erhållits utmärkta mjölffor fom allmänt fått vet båsta anseende och äfwen wisat fia bättre än nyfgnämnrda Ayreshiredjur, att ins hemska afwelsdjur böra föredragas. Deras i all. mänhet dåliga beskaffenhet tillskref han bondens olyckliga mani att wilja hälla mänga kreatur men swåltfodra. Den sednare ansåg kroisering nyttig, emedan så godt det än må wara att föda upp inbemffa djur kraftigt — man dock upnår det önskade resultatet fortare oc såkrare genom kroisering helst med Algauerras. Sjunde frågan: Finnes inom denna provins några lämpliga trakter för bolags eller bymejerier och om så är hwilka åtgärder anses lämpligast för sårane mejeriers tillwägabringande? Talare: brr Wästfelt, Kjellgren, Berggren, Tenqwall, Thomee och Åslund. Swar: Jnrättandet of bymejerier är af ofantlig wiat för Norrlands framätskridande, emedan derigenom ej blott erhålles latugårdsprodukter af bättre kvalitet och större wärde än eljest utan oc jordbruket tramtwingag, från hwilken modernäring, den säkraste af alla, folket nu wändt sig till industrien. Ett binder mot vem är kvinnornas obenägenhet att ajstå från den mjölk ladugårdarne afkasta och till bot hwarför hr Thomee föresloa att männen skulle afstå halfwa inkomsten dere af åt hustrurna; ett annat de höga priser som i stärer och wid lastageplatser betalas för mjölken; ännu ett är folkets rädsla för kostnaderna. Euligt en åfiat böra derför mejerierna anläggas långt från sådana ställen, ver mjölken säljes med större fördel än om den lemnas till mejeriet; enligt en annan, är just den starka afsättningen en garanti för mejerierna, som på sådana platjer kunna få högre betaldt för fina produkter. Det mejeri fom med förwaltningsutskottets understöd och underwisning af längmejerffan uprättats i Stigsjö, 3 mil från Hernösand, uphörde ins om ett år, oaktadt det hade god inkomst, i följd af oenighet ibland delägarne. J Hammerdal i Jämtland finnas derimot tre mejerier, fom ups fått aenom impulfer från elever utgångna från landtbruksskolan. Såsom lämpliga platser för mejerier nåmndes Linstorn Sndalens un i nsyhston. at Sos hva