sterwik, der också okynniga gatpojkar låra finnas, widtagit kraftiga åtgärder. Magistrat och polis ba fatt stg i rörelse, penningsammanskett ba gjorts, lungörelser äro utfärtade, och stadens titning ine nehåller en ledare, hwaruti yttras: Wi få fåsta upmårksamhet på magistratens kungörelse i anleds ning af ofoget, att medelst ritonde och skrifwande nedsöla plank och wåggar. Detta ofog eller rättare sagdt nitingsdåd, — såsom de med fullt skäl funna kallas, enär de ritade figurerna eller ffrifs na orden oftast äro antingen för den allmänna sedighetskänslan eler för husegaren personligen sårande, — bedrifwas antaaligen af wanartige pojkar. Jngen må tock föreställa fia, att bet i fråga warantde ofoget fan i något afseenre häns föras till hwad man wanligen med ett wisst öfs werseende benämner pojftred; ty i begreppet härom ingår såsom ett wäfenttliat kännetecken, att själfwa handlingen saknar hwarje hos pers ningsmannen merweten ond affiat eller är i en wiss grad oskyldia, få att den fan betraktas såsom ett uttryck af bransliat oförstånd och glåctighet. Den handling åter, bwarom nu är fråga, är, utan att man tager hänsyn till den skada och den allmänna förargelse, fom den åstadkommer, till själfwa fin natur få smutsig och låg, att den 02 wilkorligen hos gerningsmannen förutfätter tills waron af ett sinnelag, som wittnar om ett uselt skadebegär i förening mer en starkt utpräglad bör jelse för rå sinnlighet. Detta borre wara non yttradt om ren moraliska halten hos dessa nidstrifware. Man må ide heller tro, att samhällslagen lemnar dylikt ofoa utan näpst. Straffta: gen bar ett särskildt kapitel, vet 19:de fom innes håller ganska stränga straffbestämmelser emot ffas degörelse å egendom. Di nu den ftora allmänhetens samt särskildt föräldrars och målsmäns upmärksambet blifwit riktad vå detta förargpelfes wäckande ofog, till hwars stäfjande poligbetienivgen, utan wååwilliat biträde af en hwar rättäns kande samhällomedtem, är alt för fötalig, och vå magistraten i Westerwik af medel, fom åtskilliaa husegare sammanskjutit, utfästat en belöning åt en hwar, fom angifmer och till taga näpst befordrar en flit förbrytare, hoppas wi, att det oms nämnda ojoget skall för framtiden ubböra, lita mycket af bibringad insigt om ress fördömlighet ur sedlia synpunkt, som af fruttan för lagens straffande arm.