Norrländska Korrespondenten – 6 augusti 1872, sida 2

1 H ) FFUTILVUTLVU DE hydbllll — slandod bår på platsen sedan han för några är sedan föresto Suntswalls postkontor —, bäda unga kraftiga och frisinnade. Herr Norling erhöll åstilliga röster mid sednaste wal oc br Ryding är känd för fasthet och orynglighet, nägot fom torte beböfwas under nåsta walperiod, dä wigtiga frågor komma till afgörande, såger tidningen Framåt. En inf. i Framåt yttrar blond annat: Band de riksdagsmannatandidater, fom af titningarne Malmö nya Alehanra och Fromåt under för. ra weckan nämndes, finnas endast twånne hwilka en arbetare kan slänta sitt förtroende, nämligen postfontrolören Ryding och målaremåftaren Nors ling. Dessa herrar, den förre med fina goda kunskaper och frisinnade åsigter, fin lätthet att uttrycka fia i förening med själiständighet, och ven sednare, fom flälf nyliaen burit arbetarene dräat, slola swårligen blifwa fiendtliga emot såtana reformer, fom äro till wertlig fördel för arbetaren och de närande klasserna i allmänhet. Frän Karlskrona ingår underrättelse att en riksmannakandidat sjelf ftällt fig. I Bletinge L. T läses nämligen: Ho8 Karlskrona stads malberättigade inwånare för wal af ritsdagsman till Andra tammaren under instundande treårsperiod, anmäler sig undertecknad härmedelst såsom tandidat. Mina åsigter om de skyldigheter, fom åligga en rifgdagsman, funna ide wara alla befanta, men om något flertal walberättigade fästa fina tankar mid detta mitt offentliga erbjudande, samt tillkännage en år stundan att höra mig å ett allmänt möte utweckla desamma, få är jag dertill lita willig fom skyldig. C. Ddelftjerna. Wåra stogar! I Jönlöpings Tidning för i lörtags läses följande artikel, fom berör Sweri: ges bierte-angetägenbet: Stoasfpefulationdruseriet fortfar. Det fer wisserligen hopplöst ut, att förnuftets oc) hiertats röst någonsin skall tunna gåra fig gålanre emot dessa wanwettiEaa och samwetslösa härjningar, men man får ide misströsta om att detta tod slutligen skall ske — innan det är för sent. Må rerföre pressen icke förtröttas att, gent emot skogoplundrarnes mwals språk: silve delende! stogarna måste utrotas! flitigt uprepa, såsom sitt Catoniska Carthago delenda, det motsatta härropet: skogarna måste räd: das! Må man icke tröttna att erinra den nu lefwande generationen, för hwilken den timliga förlofran synes wara högsta lag, derom, att werlden icke har blifwit skapad uteslutande för denna generation samt att de bland de rikedomar, af hwilka den tanklöst njuter, sadana finnas, af hwilka ven blott är rättsinnehafware och för hwilta den har att aflägaa räkenskap inför fina efterkemmande. Till deras antal höra skogarna. Mer än något annat böra dessa witnesbörd om ben solidaritet, fom förbinder de olika generationerna med hwarandra; det är icke ve fom plans tera fröet, hwilka en dag skola hugga efen, ej vels ler de som huggit den, hwilka en dag skola lida af brist på bränsle eler timmer. Wi äro endast brukare, och hwarje öfwergrepp å wår sita skall en rag betalas dyrt af vem fom komma efter oss, ty nya skogar inprovieras icke, och när det onda är skedt, fordras det få mänga är för att gälda hwad stunden brutit, att man näftan fon anse ffadan fom obotlig. Huru många länder finnag ide, hwilkas befoltningar nu itraffas hardt för sina fäders brist på förutseende! oc) om ide wi snart komma til bes sinning, skola äfwen wi lemna i arf åt wåra barn outfägliga litanden. Hur fe de ut i var, de af himten wälsignade länder, fom ba marit fivilifationens wanga? Geuomres Mindre Afien, Gret: land, Spanien, Italien: du stall der finna spåren efter en fordom traftig, men nu för rswunnen deges tatien, fom lemnat efter fia endast ödemarker och swältor; med ffogarna som en gång betädte dessa lantsträckor, har förswunnit en blomstrina, fom icke mera står att återwinna. Det war icke utan fog fom träten fortom stäldes under Gudomens beffyod, ty få fnart denna helfosamma wördnad ide längre skydrade vem, föllo de för yxan, förd af en tanklös bop, nu liffom altid färdig att i dag bränna hwad ren i går tillbad. Det låg nå: gon rörande i den religiösa känsla, fom helgade åt Staparens dyrkan skapelsens mest majestätiska wert. Om det änuun finnes ett ringa fåtal, hos hwilket denna känsla lefwer tvar, så är tywärr den stora massan deremot känstolös för alt, som icke låter sin evalveras i riksdalrar och ören. Men vet borde ide ens wara behöfligt att wädja til ven religiösa eller estetiska tänslan för att bereda skydd ät wåra skogar: det borde wara tills räckligt att wädja til den egna nyttan, Tänkande och soktunnige män hafwa oaflåätligt och tydliat och klart wisat, att skogarne ba i alla tider mas rit landtbrukets säkraste bundsförwandt och att de ännu i vag äro oundgängligt nörwindiga för dettas bestånd genom den mäktiga inwerkan, fom fos pen utöfwar på jordmånen, Borde ide detta åtminstone werka något för den gerd saken ifynnerhat are MM Am aln — mör so Sa