Norrländska Korrespondenten – 30 juli 1872, sida 2

Billes upträdande omintetgjorde altsammans. Denna dame synes hafva varit ett slags ombud för brudens slägt och haft för afsigt antingen att omintetgöra giftermålet, eller, hvad troligare år, kasta en skugga på de ungas karakter, för att på denna grund låta förklara Mette Krabbe förlustig sitt blifvande arf. Hennes planer må hafva varit hvilka som helst, så lyckades hon i dem indraga Anders Bille och hans fru, i det de allesamman hemligen under natten reste sin väg, i tanke att lemna Mette Krabe och hennes brudgum till ett rof för vanrykte och förtal. Denna onda afsigt lyckades dock icke. Då Monrad såg att de ofvergifvit det lille Guds barn, och icke skulle vända tillbaka, drog han genast bort, på det ingen skugga måtte falla öfver Mettes goda namn. Min lilla Mette Sophie? — fortsätter han — kom sedermera efter och anlände till Nakkebölle den I november 1652, och samma dag på eftermiddagen, efter att klockan slagit tre, i Aastrup kyrka, gingo till Herrans bord och der på stående fot blefvo vigda, som man tillförene ringde med klockorna och kallade folket tillsammans; och detta var vårt bröllop på Nakkebölle. Vi foro sedan öfver till Fuirendal och jag reste till Köpenhamn, der jag hade hushåll under ett år. Alla hade blifvit våra förföljare och reste öfver för vända modrens hjerta ifrån dottern; men hennes fromma hjerta var alt för ståndaktigt och älskade Mette Sophie framför alla hennes barn till hennes dödsdag, och efter hon hade öfverlåtit hennes giftermål åt hennes fria val och ville ingenting vidare hafva dermed att skaffa. Sedan hon förut hade trolof