Norrländska Korrespondenten – 27 juli 1872, sida 3

läst de skönaste böcker, mycket umgåtts med de förnämsta och spirituellaste personer vid svenska hofvet, och var själf ett gemyt fullt af esprit och innocents. I hennes lilla kammare, som låg innanför det rum, i hvilket hennes moder låg, och efter som jungfru Helle Lycke alltid var tillstädes, passerade jag hela eftermiddagen som om det skulle varit en timmes tid, och när jag var i den lilla kammaren var det som om jag kunde hafva utestängt all verldens oro och hade funnit Epictes lusthus, der all oro och malic stormade och brusade utanföre och icke var i stånd utt komma närmare. Särskildt erinrar sig den förtjusta älskaren vissa tilldragelser, som närmat honom till föremålet för hans kärlek, såsom när de lekt å propos med Axel Gyllenstjerna, en annan af Mettes friare; när de varit bjudna till grannarna eller promenerat i stadens omgifningar, der slaget stått; när jungfru Mette blifvit hastigt illamående och legat på Löibenken? med sitt deilige hår utslaget. Stundom antecknar han blott ett och annat betecknande ord såsom: ?Hosebaandet — Fodskammelen — Törkledet — när vi hållit bön om aftonen — den lille hand i dörren — bon soir, Monsieur! och slutliyen: dengang jeg tog afsked ved Frokosten i saadun Confusion og trouble at jeg ikke vidtste hvad jeg gjordle. — Den 20 februari var han med Tiakens Lengsel tillbaka i Köpenhamn. Ombedd af Bille och hans syster, infann sig Monrad följande skärtorsdag återigen på Lundagård, och härefter blifva resorna alt tätare.