En kärlekshistoria från 1600-talet. (Forts. från n:r 86.) Hennes person och gestalt syntes mig den allra avantageusaste af alla jag sett. Hennes sätt att kläda sig så rikt och så väl choiseradt, att jag visserligen aldrig tänkt mig finna sådant i dessa länder. Axel Gyldenstjerna kom också dit som friare och diverterade compagniet. Jag följde jungfrun i Lunds kyrka, och en kväll förärade jag henne en liten balsam-dosa af guld. Hennes moder sade att hon mycket väl kunde emottaga den, annurs hade hon inte gjort det, och jag tillbragte åtta dagar, hvilka i sanning kan säga voro den agreablaste och nöojsammaste tiden i hela mitt lif. Slutligen skulle jag resa min väg; Anders Bille var mig följaktig, och jag tog afsked på morgonen, då jungfrun var i sin knypplade nattdrägt, med sin röda sammetsmössa, ty hon hade icke haft tid att få på sig andra kläder, ech denna drägt förlänade henne en outsdylig täckhet. Inne hos sin moder tog hon afsked af oss, och jag visste icke hur det var fatt med mig. Den admiration och estime för den lilla jungfrun och den passion och trängtan, som fått makt med mig, kan jag icke beteckna. Anders Jensen, då fogde på Svenstrup, följde 088 öfver Sundet, och då jag i Helsingör drack för jungfru Mette Sophie Krabbes välgång, måste jag gå in i en vrå för att dölja det, jag kunde icke berga mig för gråt, jag tänkte på den dygtiga själen och de många och ovärdiga menniskor hon skulle blifva ansatt utaf.