Norrländska Korrespondenten – 27 juli 1872, sida 3

Jag passerade den vackra tiden? — skrifver han — i den ljufliga trädgåsden, i det vackra lusthuset, den sköna gången under de gröna träden midt framför jungfruns kammarfönster, fåglasången, i synnerhet bofinken, lukten af Engeltorn? och de hvita syrenerna; så mången nöjsam timme i biblioteket och salen; vidare då Anders Bille trakterade oss på Uekkebory på tornet m. m.; slutligen det sorgliga afskedet på Svenstrup, då jungfrun gick åt trädgården och Axel Gyllenstjerna och Anders Bille följde mig ut på vägen! Min enda tröst under frånvaron var posten, när jag kunde skrifva och få bref tillbaka, hvilka alla passerade under Helle Lyckes konvolut. Jag reste bort den 12 maj och kom den 22 maj öfver igen, hvilket var den fjerde resan. Den nöjsamma dagens erinring, då jag hade ensam stängt mig inne i Saxtrups kyrka och fick mat på kyrkogården. Jag kan för visso säga: den Lundagårdstiden och våren var den skönaste och nöjsammaste tiden i hela mitt lif. Den sköna nejliketransen, min vackra kammare, hvarje dag prydd med nya blommor, den sköna trädgården och det allra käraste umgänge! På denna resa kom Monrad till fullt medvetande af sin kärlek och bad Gud, att Han i trots vf alla de obstriler, som kunde vara i vägen, dock ville förhjälpa suken till en lycklig utgång. ( Forts.)