torde likwål wara otwifwelaktigt, om konsumtionen af tråwaror innewarante år kommer att blifwa särdeles stark. Jmporten of järn från Swerige har 1871 wavit mindre än föregående år, tels i följd af tri pet, dels i följd af brist på läpenbeter till Calais, hwaran en stor del af det swensla järn, fom ans nars brukat ankomma dit, i stället experierats öfwer Dunkerque till det inre af landet. Konsumtionen af dessa waror har warit ganska liflig och orsakat en ännu fortfarande prisstegring. Calais bar detta år gifwit ett föredöme, fom wore wålj wårdt att efterföljas i öfriga fransta hamnar och fom belsats med tillfredsställelse af den uttåntska steppssarten, det nämligen, att här danefter ställa fia till efterrättelse de i certe-par: tier aftalade wilfor, åfwen när de strida mot lo. kala kotumer. Denna förändring har redan kommit den swenska och norska sjöfarten till godo, i det att ej obetydlisa belopp blifwit utbetalade för öfwerliage-dagar, någonting förut i Calais ofänrt. Det fan i anlernina deraf wara möjligt, att en tel af sjöfarten på Calais trager sig till någon af de nordfranska hamnar, ter betalning för öfr werligae dagar ej kommer i fråga, men såsom er sättning fan man wänrta, att en betyrlig del af de träwaror från norden, hwilket förut från Belgista bamnar förts pr järnwäg till det inre af norra Frankrike, fall söka fin wäg öfwer Calais, sedan frakterna på de belgiska järnwågarna numer ra blifwit betydligt förhöjda.